Pelle G och Johan Davidsson får slåss om vem som ær mest mr HV før mig.
Stefan Liv ær odødlig.
Øvriga som satt avtryck.
Johan Halvardsson, Lance Ward har ju satt avtryck i mig. Glømmer aldrig nær Johan sænkte 2 spelare en med en tackling och den andra med en høgerkrok på væg till utvisningsbåset.
Lance behøver ingen introduktion.
Jason Krog/Christensen! Hatten av.
Jan Hrdina - WOW!
Kalle Sahlstedt, Pasi Määttänen, Pasi Puistola, Jukka Vouitilainen mina ælskade finnar.
Sen alla våra egna produkter som tagit otroliga kliv och nu spelar i de bæsta ligorna. Hatten av och tack før underhållningen.
Finns en hel uppsjö och inte lätt att utse en…
Många redan nämnda är ju så grymma allihopa!
#3 Ulf Dahlén. Som spelare naturligtvis. Har aldrig sett någon så dominant någonsin i Hv-tröjan. Vilket monster till styrka i ben/bål/balans. Hade folk som bokstavligt talat hängde på honom när han snurrade bakom mål, vid sargen, men lyckades ändå hålla puck och hitta lösningar. Gåshud!
#2 Stefan Liv. Underbar på alla sätt och en fantastisk människa. En sann ikon och oförglömlig!
#1 Johan Davidsson. Nummer 76 är kungen, rinkens riddare, som gjort så oerhört mycket för Hv genom åren. Untouchable i mina ögon.
Bästa utländska spelare: i hård konkurrens med väldigt många är valet iaf solklart för mig. ESA KESKINEN. Wow!
Bubblare: Om ett par år har vi nog möjlighet till förändringar på åtminstone min lista. Mattias Tedenby börjar bli en av de stora i Hv genom tiderna, utan tvekan. En fröjd att få se honom spela och bara hoppas han fortsätter såhär i några år till.
Det finns såklart en rad med spelare som skulle kunna nämnas här. Personer så som Johan Davidsson och Stefan Liv är ju självklara så jag väljer att förbise dessa.
Det finns en rad spelare som har etsatt sig fast i mig, av olika anledningar. Vissa på grund av deras skicklighet på isen, andra på grund av deras starka karaktär. En spelare som jag dock alltid drömt våta drömmar om är Jason Krog! Sicken jävla lirare och en personlig favorit utan dess like. Visst han gjorde kanske inte direkt några större kvarvarande intryck i klubben i vårat hjärta men hos mig så kommer han alltid vara där uppe bland dom stora. En straffskytt i nivå med King Erik (som även han alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta) och skills som gjorde mig varm i hela kroppen.
I samma veva som Jason gjorde stan osäker så fanns det även en annan kanadensare i laget vid namn Riley Holzapfel. En, enligt mig, underskattad spelare som med rätt omgivning och förtroende hade kunnat göra stordåd i vår kära blåa tröja. Killen som alltid gav alltä. Trots att han aldrig riktigt fick förtroende ifrån tränarna, mer än i BP, så presterade han alltid stabilt. En stark defensiv blandat med ett par makalösa mål. Ett tips är att ta en titt i historieböckerna och kolla in Rileys mål i håve-tröjan, ögongodis.
Min tredje favorit, och även han nordamerikan, är en spelare som enligt många här var en flopp. Visst hade han kanske inte riktigt den där stabila nivån som man eftersträvar hos en spelare i HV71 men fyfan vilken inställning han hade. Han slängde sig med huvudet först för att täcka skott, åkte runt likt en stridsvagn på isen och bara körde. En herre, vars matchanvända tröja jag har i min egendom, som går under namnet Marc “The Bulldozer” Zanetti!
+1 på den. Väldigt skum smak. Tror dock Jompii är runt 15 - 16 år gammal, så han kanske inte har koll på de rutinerade rävarna. Då kan man förstå bättre varför hans lista ser ut som den gör.
Räcker det inte med att klanka ner på alla som är anställda inom HV? Måste vi verkligen hoppa på varandra också? Jompii Börjar dessutom med att säga “Personer så som Johan Davidsson och Stefan Liv är ju självklara så jag väljer att förbise dessa.” om ni nu inte iddes läsa hela inlägget innan ni valde att kommentera.
Vilken favoritspelare man har är individuellt och eftersom man uppskattar olika egenskaper kan man inte tycka fel. Skärpning!
Sent 80-tal / tidig 90-tal. När jag växte upp var de första spelarna jag noterade Kessler Eriksson och Ove Thörnberg och de har båda en särskild plats i mitt hjärta.
Kessler hade NHL-aura runt sig trots att han bara spelade 20 NHL-matcher en säsong innan han drog hem igen. Det var omöjligt för motståndarna att flytta på honom eller lyfta hans klubba när han var parkerad vid mål. Snyggaste målet gjorde han i Scandianvium mot Frölunda när han med tre motståndare klättrandes på honom lyckades på styra upp ett stenhårt slagskott från back i krysset med ryggen vänd mot mål och klubban framför sig pekande mot skytten.
Ove Thörnberg var ungefär som Martin men med långsammare och på något sätt en helt annan pondus runt sig. Inget fel på Martin, han är egentligen en bättre hockeyspelare än Ove, men han är inte in närheten den pondus som Ove hade när han var på isen. De vrålen om SKJUT! i Rosenlundshallen varje gång Ove hade tagit pucken över egen blå linje var episka.
90-tal.Sedan var det Stefan Örnskog och Fredrik Stillman som bar laget.
Örnskog var en sådan där nyttig allround spelare som inte sticker ut med någon särpräglad åkstil eller enskilda skills (tråkigt om du vill) men som samtidigt alltid är på jobbet spelar smart och är så pass bra att mycket poäng trillar in (typ Jörgen Jönsson och William Karlsson när ha var i HV). Jo vill minnas att han hade fantastiska tekningsskills och var en fantastisk boxplay-spelare. För mig var han ledaren av HV71 under 1990-talet (före Stillman och Pelle G). Örnskog var även med i vid OS-guldet i Lillehammer 1994 och gjorde två mål på åtta matcher.
Stillman behöver inte motiveras. Intressant är att det tog Stillman typ 10 säsonger att bli en riktigt bra poänggörare. Det var inte förrän en bit in på 1990-talet som han började göra riktigt många poäng. Inte sällan i PP tillsammans med Kennholt. Stillman var en favorit då.
