Ingresser faller inte från skyn numera. Likt vår poängskörd. De sitter långt inne. Krampaktigt långt inne. Ett omedvetet och konstant massivt muskelknipande som enbart leder till smärta och illamående, istället för avslappning, välmående och produktion. Det finns få utsikter till tjällossning i något av fallen.
Allt detta knipande, i kombination med handsittande, leder till obönhörlig yrsel och illamående. Vi är som förening i förstadiet till en komplett blackout. När vi väl faller kommer vi landa någonstans i region syd och division 3. Vi är i stort behov av att lätta på trycket. Faran för explosionsartat supporterhändelseförlopp är överhängande. Hjältar riskerar födas, igen.
Kvällens tillställning kan tillhandahålla en tillfällig tryckventil med katastrofavledande funktion, givet att utkomsten är den som vi HV-fans kräver när man möter ett moraliskt och historiskt gravt underlägset lag. Rådet är dock att inte hålla andan, i väntan på dylik utkomst. Mörkret och medvetslösheten väntar bakom hörnet, oavsett.
Om den här matchen följer tidigare mönster så kommer det se riktigt bra ut första 15 och när HV tagit ut sig lagom mycket så börjar den strategiska/taktiska utklassningen när de mer rutinerade spelarna i LHC utnyttjar våra juniorers frejdiga chanshockey.
Vi får nog inse att match-coachningen i HV är extremt dålig och det kommer leda till många fler förluster
Tyvärr vägrar man ju lära sig av misstagen
Playbooken för säsongen är redan bestämd
Att den inte fungerar har mindre betydelse
Man tror benhårt på att någon gång i framtiden kommer det att vända så man väntar på att skörda framgångarna den dagen
Sonen och några kompisar åker till Linköping och står i HV-klacken. Min son har lånat mitt gamla, ganska fula gula bortaställ från 98/99 - med den andra Blue Bulls-loggan utan själva kossan utan med horn vid sidan av namnet i logotypen.
Själv har jag nedanstående utsikt och kommer streama matchen på en laptop ikväll.
