Föreningen som aldrig finner ro. Det ena efter det andra. Bara händer. Det är inflammerat. Varje liten del nagelfars. Inget lämnas orört. Man petar och möts av svullnad och smärta. Glädjen har en extremt kort hållbarhetstid. För efter solsken så kommer underkylt regn, minus femton grader och orkanstyrka. Omedelbums. Alla har samma fråga, ingen har svaret.
Mitt i orkanens öga står Anton och analyserar. Han har förklaringar på “allt” men är ändå helt oförmögen att förklara för oss fans vilken typ av hockey han vill etablera. Hur vi skall spela, vad vi kan förvänta oss. Han är en coachernas svar på Gary Linekers tåfjuttsstraff: “Om inte ens vi vet hur vi spelar, hur skall motståndarna kunna förbereda sig?”. Han har haft 80-ish matcher på sig att förklara vad “vila med pucken” innebär och såhär långt kan vi bara sluta oss till att det betyder att vi förlorar. Hurra.
Men självklart vinner vi idag, bara vi fans gör vårat och handlar “bortapotten” och delar ut digitala och analoga handhjärtan. För glöm inte hur synd det är om styrelsen och all den självförvållade press de skapat för sig själva. Ey len, lipa.
Får se om förra matchens lysande taktik upprepas. Släpp 4 enkla i första för att få SAIK att mentalt sätta sig på skotern hem redan efter 20 minuter - sen kör vi medstudstaktik. Hinner vi inte ikapp så släpper vi ett i tomt mål så att även de sista procenten av SAIKs hjärnor sitter på skotern med en kaffe och smörgås - och därifrån blir det lätt igen.
Fram med taktiktavlan och de väl regisserade tröjdragningarna i bild nu Anton!
Det tog bara massor med minuter innan jag greppade att din invändning handlade om att Norrlandsturne inte innebar match i Garden. Men SAIK kan få göra en såndär pandemiflygning (åtminstone mentalt) som de gjorde i Australien för människor med grav längtan efter flygplansmat, oändligt små toaletter och turbulens - en sightseeing-trip som startar och landar på samma flygplats.
Viktiga första sekunder, minuter ikväll. HV måste stå emot SAIKs push i början som alltid kommer. Jag skulle vara nöjd vid minst 0-2 i röfven efter första perren. Sen kommer vändningen!
Dock: det där man säger att man skiter i hur det ser ut, bara vi vinner. Det har jag lärt mig, efter förra matchen, att det stämmer inte. Så mycket som jag skämdes i första perioden, det finns det ingen upphämtning i världen som kan kompensera för. Jag blev nästan förbannad över att vi gick för en push och spelade upp oss, ty det kändes värdelöst att lägga tid på det efter en sån veritabel ass-whooping som vi fick i första.
Ibland stämmer devisen att det första intrycket är det som består. Så ass-whooping it is.
