Förhoppningsvis leder det till att HV satsar mer på spelare ifrån närområdet istället för att värva utifrån. Då kan dom börja bygga bakifrån igen och förhoppningsvis få en mer lokal förankring i A-laget tillslut.
Mycket tenderar att bli urvattnat, plastigt och intetsägande i den tiden vi lever.
Vi håller på att nå slutet av en era av konkurrens, utslagning och utarmning av jordens resurser. Vi behöver börja om i någon form. Hitta tillbaka tillbaka till ett system som tvärtom stimulerar engagemang, gemenskap och hålllbarhet.
Tiden vi lever i ger sig till känna även inom idrotten och styrelserum.
”Hallå titta på mig”
måste ersättas med
”Hallå, titta på vad jag har skapat ihop med andra”
1 gillning
Jojo jag hör dig. Men att gå från det ena till det andra, bara så sådär? Är det bara HV som lyckats med det. Andra klubbar lyckas ju sätt utifrån bibehålla någon form av stomme vare sig det är på isen eller kontoret. Man ser till att bevara en kultur genom ledet.
Detta är ju hållbarhet på ett annat sätt.
Precis. Det är ju vad vi supportrar och föreningen själva vill, då det skapar ett större intresse. Problemet är bara att det inte finns några förutsättningar alls mer eller mindre för detta i dagens HV. Mer tur än skicklighet om HV får fram egna produkter eller att spelare från närområdet väljer HV före Växjö, Linköping, Rögle eller Frölunda.
1 gillning
Nu känner inte jag HV som många av er andra, men utifrån mitt högst subjektiva perspektiv så har HV aldrig varit det storlag man säger sig ha varit.
Man hade en gyllene generation som blommade i mitten av 00-talet, men när den försvann så försvann också mycket av storheten. Det är inte klubben som varit stor utan den gyllene generationen.
Jag tror därför att hela föreningen lider av en felaktig självbild vilket gjort att man inte gräver och bygger där man står, utan där man tror att man står, eller kanske i många fall hoppades att man skulle stått.
Hur byggde man den gyllene generationen? De flesta var födda i slutet av 70-talet, vad gjorde föreningen då? Hur tänkte, prioriterade och förhöll man sig till sporten ishockey?
Där tror jag att många av svaren finns!
6 gillningar
Jag tänker att mycket av den saken ska tillskrivas Danny Eriksson och Owe Jungåker. Lokala profiler som hade just de där drivet att göra något, sätta HV71 på kartan. Inte bara sportsligt utan även som förening. Och att det skulle göras med lokal förankring. Det var väl där man fick börja också, innan man blev ett namn.
Hur det sedan föll sig att den gyllene generation kom samman och valde HV utöver det vänskapliga bandet, ja det kan jag inte riktigt svara på. Kanske att 1995 va en sporre som bidrog, att det där måste vi grabbar uppleva tillsammans, vi är det nutida moderna HV, vi ska spela hem ett guld till jönnet
Just den där lokala förankringen tog HV långt, ända upp till toppen av svensk hockey. Med b.la. fler lokala ledare som Tommy Fritz och Dag Larsson, jag glömmer säkerligen någon/några. Toppat med grabbarna på isen. Grunden fanns där, det va ett grabbgäng från gatan, allt va klart där. Dom satte HV71 före allt. Vilket också speglade sig i staden, på gatorna, arbetsplatser, skolor etc. Här va HV71 oerhört starka, och det spred sig nationellt och internationellt i synnerhet Finland. Man ville spela här. Det va genuint, de va något att ta på. På ett helt annat sätt, ställt mot idag.
Sen hur föreningen förhöll sig till hockeyn, att den blev framgångsrik, det kan jag inte svara på. Den kunskapen har jag inte riktigt. Men det kanske andra kan bidra med. Men gissar att man under åren fick in kunskap och influerades av importer och b.la. JD76 som varit ute och spelat och tog med sig saker hem.
I allt det här kom pengarna, vi vet vad pengar kan göra med folk. Till en början hade vi personer som kunde förvalta och bygga kapital. Men va hände sen? Idag ser jag bara ett företag, pengarna ska in. Men vad är föreningen HV71 som jag växte upp med? Att gå på Håå Vee är inte stort längre, den känslan är på paus hoppas jag, för jag vill få känna den känslan igen. Varje gång man går till HG vill man känna att vi kan faktiskt utmana, vi är att räkna med.
Vet inte riktigt om jag gav svaren till dig.
2 gillningar
Ungdomsverksamheten skall också tillskrivas på den tiden Pether Eriksson och Kjell Davidsson som lade grunden för dessa profiler som tog våra SM-guld efter 95.
Det är dem som förtjänar allt beröm för de produkter som kom upp och presterade sjukt bra och skrev historia i föreningen.
Vi måste hitta tillbaka till vår identitet och låta eldsjälarna inom föreningen bygga upp den igen. Dock ser inte föreningslivet likadant ut som då utan man måste ha vissa delar i föreningen som kan juridik, fastighetsutveckling, affärsutveckling, försäljning, marknad m.m. Men även fast man har expertis i dessa roller kan man vara en eldsjäl i föreningen HV71. Som Owe, Denny, Pether och Kjell.
3 gillningar
Det som möjliggjorde HV’s framgångsperiod var egentligen något så enkelt som att HV71 på den tiden var en IDROTTSFÖRENING med enorm sammanhållning. Allt ifrån spelartruppen upp till de styrande med Denny i förarsätet. Min granne, nu bortgången sen flera år, var en av styrelsemedlemmarna under många år fram till sagan om HV blev verklighet. Han berättade många “hemliga” och roliga anekdoter från den tiden.
Men allt bottnade i gemenskapen som fanns. Jag har skrivit det tidigare under flera år; Föreningen fick HYBRIS efter det 4.de SM_guldet 2010. Där och då försvann föreningskänslan och det skapades en attityd som mest liknade BIGCITYCAT syndromet. Det blev ett “Vi mot medlemmarna” tänk från kansli och upp till de högsta hönsen. Man reste runt med sedelbuntar och handlade bara för att man kunde verkade det som. Sånt håller aldrig för någon. Varken ideell eller kommersiell verksamhet.
Långsiktighet och kontinuitet ÄR faktiskt bra LEDORD! Allt bygger ju förstås på om man förstår sig på verksamheten man driver och dess grundprinciper.
4 gillningar
Bra diskussioner, en fröjd att läsa 
Jag håller med er som skriver om den skeva självbilden. Tror stenhårt på att den förstör mer än den gör nytta. Dags att vakna upp och förstå att HV71 inte är en klubb som andra tar rygg på - utan snarare tämligen lätt ”joggar ifrån”. HV71 har fantastiska supportrar och sponsorer och inte minst en oerhört stark kulturell förankring som betyder mycket för många, men man är inte en maktfaktor inom hockeyn. Man är inte framgångsrika och man är inte ledande. För att bli det måste man först och främst inse var man står just nu och vad man är idag. Något man ogärna verkar vilja göra.
Avd: ”Man ser inte skogen för alla träd”.
7 gillningar
Bra inspel Donjsone, Steve och Quila. Saker hänger samman.
Bygget av KA bidrog också, man såg ett behov för att nå målsättningen som måste vi ha en större anläggning. Den dagliga verksamheten växer. Man va först ut, man gick i bräschen. Allt det där kan ni redan.
Det jag slås av, lite som Steve är inne på. När storhetshetsvansinnet slog till ja då glömde man bort sitt eget hus, det som faktiskt tog oss till varför man kan åka runt och handla helt obrydda.
Verkligheten kom sedan ikapp föreningen.
Kan bli en aningen sen matchtråd idag. Klen oxå. Är på jobbresa.
1 gillning
Apropå matchtråd. Hörni. Fössta tossdan i mass. Ni vet vad det innebär i HV-väg, va? Skriver inte ut för det uppenbarligen fortfarande finns folk som tror på jinx😉
1 gillning
Precis👍där var VD Peter Eklund (inte Ekelund) stor del i mycket av det som hände efter guldet 2010
Här finns en del saker jag inte kan hålla med om.
“HV har aldrig varit det storlag man säger sig ha varit .”
Vad ska man basera det på ? Ser man till dominans i modern tid så är väl enbart Färjestad, HV, Skellefteå, Växjö och Frölunda de enda som kan diskuteras (även om FBK och HV kanske har sin storhetstid lite längre bak i tiden)
Om man ska dra bort den gyllene generationen - och räkna efter att man gjort det - då bör man göra lika med de andra lagen och ta bort deras bästa period och då faller säkert en del andra bort också vilket lämnar oss med hur många?
Det finns en hel del sanning i att det är organisationer som vinner titlar.
De bästa spelarna kommer alltid att försvinna till NHL, det gäller att ha en kärna av spelare som är lagom bra (strax under NHL/KHL-nivå) och ett tag var HV väldigt dåliga på att se att t.ex. spelare som Anton Bengtsson skulle behållas så man urholkade den kärnan.
När man föll ur hade man ingen bra kärna av spelare och allt vart så mycket svårare.
Jag tror lag som Växjö och andra var snabbare in i det nya tänket och hann bygga upp en bra bas och organisation.
HV hade kvar för många gamla trotjänare och sålde av kompetenta spelare.
När vi ramlade ur var det inte ett bra lag.
Nu börjar vi hitta lite spelare att bygga ett lag runt, Rousek, Ang, Fransson, Luoto som skulle kunna vara en kärna, så vi får hoppas att man stannar kvar så man kan fortsätta med mer Kai-Zen-tänk
Vad jag menar är att HV, till skillnad från de lag du rabblar upp, har haft en relativt kort era av att vara framgångsrik.
Guldet 1995 var en lyckträff, ingen såg det komma och det tog 9 år till nästa. Därefter varade en storhetsera till 2010, det var då HV dominerade. Guldet 2017 får ses som en lyckträff snarare än något vi såg komma, möjligen den sista krämen till följd av storhetseran med Thörnberg och Önerud i spetsen. Vad har hänt sedan dess? Nada!
Spelare som Rousek, Ang och Luoto tror jag bara spelar för HV så länge de inte erbjuds något bättre någon annanstans, alltså i mina ögon ingen kärna att bygga runt. Fransson, Hansson och Brännström däremot och alla de andra lovande backarna vi har på intåg, plus de som kommer att vakta målet nästa säsong.
Vilka var de gamla trotjänarna du syftar på som fick vara kvar på bekostnad av andra kompetenta spelare?
Har funderat i samma banor och skrev för någon vecka sedan detta (som en liten del i ett längre resonemang om Liljander och Blomqvist) på samma tema som du tar upp:
”HV är [idag] ett bottenlag utan vinnarkultur och så kommer det vara flera år framöver. Det låter kanske uppgivet, och delvis är jag det, men det är även en stor portion realism. HV idag påminner mycket om HV fram till ca 2000 (för oss som var med då). Guldet 1995 påminner om guldet 2017 - en bra säsong bland de dåliga. Kritiken på den tiden var inte nådig mot den numera (och helt rättvist) helgonförklarade Denny Eriksson. Det var snålvärvningar med ointresserade ryssar, finnar varav hälften inte leverade, samtidigt som division-1-mässiga spelare var med bara för att de varit i klubben länge och var billiga i drift. Öppna plånboken! var en ständig kritik.
Tror att alla, inklusive fans, skulle vinna på att återigen se HV som en nykomling som måste lära sig att spela i SHL. Snarare än en storklubb som snabbt ska tillbaka till storhetstiden. Det kommer att ta tid.”
Tillägg: I desperata försök till genvägar till framgång höll klubben på med försök som t.ex. Randy Edmonds (den tidens Monthén) och John Byce (den tidens Tikka) som var helt misslyckade.
1 gillning
Den eran när HV dominerade tycker jag inte alls kan sägas vara var kort och det är nog ganska normalt , finns massor av lag som haft storhetsperioder och sedan fallit hårt. Modo, Brynäs, Djurgården
Det är betydligt färre lag som skulle klara kriteriet att man tar bort deras bästa 10-årsperiod och sedan kollar vi om de är ett topplag över senare tid : Blir bara FBK och Frölunda kvar,
men då vi å andra sidan har 5 SM-guld sedan 1995 så är vi nog ändå rätt OK med det bytet 
När det gäller trotjänarna - Jag menade inte spelarna utan alla de som var ansvariga för att bygga laget var nog inte lika slipade som konkurrenterna. Det var nog lite av ett självgående tåg under det som du kallar den gyllene generationen.
Jag tror Växjö och andra var tidigare med att förstå sig på att köpa och sälja rätt spelare .
PS jag tror nog vi kan behålla Ang och Rousek t.ex. om vi bara klarar kontraktet, det gäller väl bara att man ersätter den kompetens man förlorar hela tiden - och inte går minus utan snarare plus på transaktionerna
Hade du sagt att HV inte längre är ett storlag eller topplag så hade jag självklart hållit med dig, men att de aldrig varit ett storlag tycker jag är konstigt resonerat, däremot är vi inte som undantagen Frölunda och Färjestad ett lag som aldrig fallit ned ordentligt i golvet från en dylik era …
1 gillning
Lhc skeppar ner massa fans till Jönköping idag. Mardrömmen från förra året återupprepas kan återigen upplevas i garden när lhc fansen tar över garden och sjunger att hv åker ur igen. Fy fan vilken pissdag detta kommer bli
2 gillningar
Ligger en hel del i detta, men jag vill nog ändå påstå att HV var ett storlag med en storhetsperiod. Den varade längre än några år på 00-talet. Allt är en fråga om historisk kontext.
Framgångstiden byggdes mycket på guldet 1995. Och det guldet byggde mycket på ett träget arbete från en förening som till stor del bestod av eldsjälar. Vilket har vattnats ur med stor kraft, genom målmedvetet arbete som lett bort från kärnverksamheten. HV skulle bli en storklubb. Kostymen man utsåg var alldeles för stor och den skulle intas alldeles för fort.
Målsättningen fanns, men planen lyste med sin frånvaro. Och det läget är det exakt samma nu 15 år senare och har varit så under de senaste 15 åren.
Ett mål utan tillhörande plan är bara en dröm.
Detta är den enskilt största anledningen till att HV är där de är. Avsaknad av plan.
EDIT: Att guldet 1995 skulle vara en lyckträff är lite av en efterhandskonstruktion, om du ursäktar. Det guldet kom efter att HV gjorde en historisk satsning, med spelare vi bara hade kunnat drömma om ett par år tidigare. Däremot utvecklade sig säsongen inte riktigt som tänkt. Man harvade i botten och det avgjordes i sista omgången att HV gick till slutspel. Därav kan man dra, den enligt mig felaktiga, slutsatsen att HV bara hade tur som vann 1995. Men det var snarare så att det lag man byggt till sist hoppade igång och nådde sin fulla potential i samband med att slutspelet drog igång. Det är bara att titta på laguppställningen så ser man att det var inget bonnagäng man hade i omklädningsrummet den säsongen.
4 gillningar
Man undrar om idén att “Vi blir farliga i slutspel” och att saker ska falla på plats i slutet av säsong föddes där …
1 gillning