Här är en ganska intressant artikel från corren där man ställt sig frågan om varför det är så självklart att man tar av gallret efter man fyllt 18. corren.se/sport/manga-vill-b … 77219.aspx
Det är en fråga jag själv ställt mig flera gånger och som jag är lite förvånad över inte diskuteras mer.
Varför är det en självklarhet att man ska riskera sitt ansikte som hockeyspelare?
Vet att den vanligaste invändningen kring galler är att det förstör sikten, men det tycker jag känns mest som påhittat trams.
Dom allra flesta elithockeyspelare har spelat hockey på hög nivå även som 18-åringar med galler och år efter år ser vi nya talanger som dominerar på plan trots detta galler.
Sen, om man verkligen skulle lägga manken till, så tror jag man kan komma på ett sätt att få ett imfritt visir som täcker hela ansiktet.
Tror snarare det handlar om grupptryck och att man inte vill verka fjantig i en väldigt macho sport.
jag spelar inte hockey, bara bandy, men jag har spelat med galler hela livet. Inga problem, det är samma macho-attityd och “jag ser inget”-argument i bandy med. Jag har spelat utan galler, livsfarligt, satte på det omgående. Såg fan inte mer utan galler, om man nu inte räknar in ljuset i tunneln då…
Først ingen hjælm.
Sedan en tunn plast beklædnad.
Sedan Tjockare plast beklædnad med fittings i.
Sedan utveckling efter utveckling av hjælmen, før att bættre kunna tåla smællar.
Sedan kom Galler.
Efter det Visir.
Utvecklingen går mot bættre skyddande huvudbonader hela tiden. Så varfør inte heltæckande visir innan 2030?
Sjælv skulle jag næstan ha haft gallerhjælm på fotbollsplanen då jag ær en ættrig liten jævel, har klarat mig turligt med tanke på mængden armbågar jag fått i ansiktet.
Har själv spelat hockeyi ca 10 år, dock inte tillräckligt länge nog för ha fått att kasta gallret. Men kastat gallret hade jag gjort så fort jag hade kunnat. Fast jag har inget bra svar på varför. Macho? Vet ej. Bättre sikt? Bara marginellt. Så varför? Vet ej.