Hur kommer det sig att HV71 år efter år presterar undermåligt som elitförening?
Jag kände att jag för mitt eget välmående behövde försöka bena ut varför HV71 är ett så dåligt lag. Och då menar jag inte dåligt just nu, utan att man varit konstant akut usla under hela 20-talet. Även om i princip hela HV71:s organisation har bytts ut, så kvarstår exakt samma looserbeteende. Det är med andra ord en helt ny generation av katastrofalt lag vi ser idag jämfört med när laget åkte ut. Det kan alltså inte bara vara en isolerad fråga om att det är en tillfälligt dålig tränare eller dåliga spelare, för då skulle organisationen kunnat fixa problemen. Nej, det är något annat, någon form av systemfel.
Följande återkommande problem ser jag:
1. Kulturbärare. HV saknar en stomme karaktärsspelare som driver laget och ställer krav på resten av spelarna. Det finns en så tydlig tidpunkt att det nästan är löjligt påtaglig: 25 mars 2020 får Martin Thörnberg och Oscar Sundh sparken från laget, på väldigt märkliga grunder. Det är sista gången HV har en bärande stomme av kulturspelare i laget. Ett år senare åker laget ut och har aldrig presterat bra i SHL. Märk väl: Det är inte de två spelarnas eventuella prestation i sig som hockeyspelare som är viktigt - de kan mycket väl inte ha hållit måttet längre. Men efter de försvann har det varit tydligt HV71 inte bara tappat sin identitet – det finns inte längre en hjärta och offervilja för laget. Inga som stångar sig blodiga och driver och pressar laget från spelarhåll. Från och med 25 mars 2020 har laget varit ett ”käpelag” i stället för en lagmaskin. Lite av det återskapas under sejouren i hockeyallsvenskan - men åter igen gör man samma misstag när man går upp. I stället för att identidiera kulturbärarna och bygga ett lag runt dem, köper man in dyra spelare och gör sig av med de som skapat en sammanhållning i laget för att de inte håller måttet.
2 Spelsystemet™. Ovanstående visar också på hur HV har en pinsam dålig tradition vad gäller sportchefer. Min hypotes är att man framför allt fastnat vid en mytbildning och hybris kring Spelsystemet™ eller spelidén. Även kallad ”HV-hockey”. Ingen i föreningens ledning har någonsin lyckats identifiera flexibilitet och anpassningsbarhet som en bra egenskap. Det paradoxala är att detta fokus på Spelsystemet™ medfört att man inte bygger lag - utan idealbilder av lag. Lindbom var fokuserad på att fixa HV-hockey via Kulturbärare vilket medförde att han plockade in gamla HV-spelare på alla möjliga och omöjliga positioner och sedan kryddade med dyra spelare för att säkerställa framgång. Han använde sällan juniorer och det rapporterades till och med under denna period att juniorverksamheten var eftersatt. Varför? Min teori är att han inte såg dem som kulturbärare. Detta blev superkatastrofalt i kombination med Nubben som var en sportchef som helt gick igång på bra deals och hellre plockade in breddspelare från allsvenskan än att ta upp juniorer. Sommarens teater som vi såg med AP:s agent indikerar dessutom att Nubben förmodligen suttit helt i knät på agenter och de kunnat kasta både det ena och andra halvbra spelaren in i truppen. Både Rahm och Blomqvist har en oroväckande likhet vad gäller att spela helt fel spelare - förmodligen för att de är båda är besatta av att belöna de som håller sig till Spelsystemet™ på träning med mycket speltid. Blomqvist är bra på att se var laget brister i spelsystemet, men han, liksom många av tidigare coacher har varit oerhört förutsägbara och lättlästa och sällan lyckats coacha sig till en seger. Jag tror att HV haft coacher som tror för mycket på systemets eller spelarnas inbyggda kraft.
3. Stålar. Gemensamt för många av de år de gått dåligt får HV har varit att de haft en bra ekonomi och mycket resurser. Trots det spelar man uselt. Orsaken tror jag beror på att pengar inte kan köpa fundament och kulturbärare. Pengar köper inte heller ett bra lag, utan snarare en samling dyra spelare. Känslan att fixa bra kontrakt för klubben går före faktiskt lagbygge. Alltså: pengarna bygger inte ett lag - utan en lyxig idealbild. Och det finns inga garantier att de inköpta spelarna krokar ihop på ett bra sätt. HV lyckades nätt och jämt ta sig upp från Allsvenskan, mest tack vare individuella prestationer, som till exempel Foppa. Foppa belönas därefter direkt med dyrt kontrakt, men sedan visste inte klubben hur han skulle fogas in i någon form av spelidé och lät honom ruttna på läktaren. Och listan på namn kan göras lång där dyra spelare plockas in och förväntas prestera, men sedan går ned sig helt. Jag tror inte det har att göra med att de är lata, utan lika mycket att det skapas orimliga förväntningar på dem - både från andra (varför ska jag jobba hårdare och bättre än en person som får dubbelt så mycket lön i månaden) och sig själv. Känslan att få mer betalt än man faktiskt kan leverera kan vara ganska förlamande.
4 Faktor X. På tal om resurser. Nu rör jag mig verkligen in i spekulationsträsket. Min erfarenhet från att jobba i en stor statlig organisation är att den ständigt är under påverkansförsök från externa parter. Parter som vill att organisationen ska tillgodose just deras intresseområde. Sådant är lättare att spåra i en offentlig verksamhet. Men betyder ju inte att det inte finns i privat verksamhet. Särskilt i en verksamhet som är så beroende av sponsorer och dessutom är så knuten till bygden. Och nu pratar jag inte om eventuella sponsorkontrakt för enskilda spelare. Utan jag pratar om vilka som har möjlighet att knata in på kansliet, ha klubbdirektören tillgänglig på telefon, kan träffa viktigt folk på krogen en fredagkväll etc. Och samtidigt som man naturligtvis behöver sponsorerna, så undrar jag hur separerat hockeylagets verksamhet och sponsorerna är. Finns det ”maktspelande” aktörer utanför organisationen som ställer krav eller sätter löner på inköpta spelare? Här skulle det behöva göras en ordentlig genomlysning.
5. Överkompensation. För något år sedan spekulerade jag i denna tråd att HV överkompenserar. I stället för att kompensera den sladd man hamnar i med små rörelser så är det fullt utslag åt andra hållet varje gång. Sparkas det för mycket tränare? Ja då ska vi absolut inte sparka nästa. Detta kombineras med att det alltid ska vara full gas fram till kurvan är absolut oundviklig nära. Det väntas oerhört länge med att göras små justeringar i laget och när det väl görs, så har problemen eskalerat så mycket att det krävs stora justeringar – Ingenting. Ingenting. Panik! – Det känns som att organisationen hela tiden förväxlar långsiktighet med att inte göra småjusteringar. Man tar sig inte tid att kontrollkissa innan resan, vilket leder till att man måste panikstanna mitt på landsvägen tio mil senare. Det gör att resan blir ryckig och otrygg och alla blir åksjuka.
6. Professionell organisation. Här är jag mest på tunn is eftersom jag bor så långt bort från händelsernas centrum och bara kan utgå från andrahandsinformation. Men en ren spekulation från min sida är att organisationen under många år saknat professionell personal. Tyvärr ser vi oftast bara den delen som är superproffsig - kommunikationsavdelningen. Och det kan ge skenet av att hela organisationen vet vad den pysslar med. Det kan förstås vara att mängder av andra saker sker bakom kulisserna som aldrig syns utåt, men jag får intrycket av att man som klubb under ett decennium saknat ödmjukhet att man behöver växla upp agerandet som en organisation som tävlar på en internationell nivå mot andra organisationer. Det går inte att bete sig som lokal familjeägd bilhandlarfirma där man plockar in en trevlig snubbe ”som är bra på data”. Man måste ha riktigt utbildat och professionellt folk. Diplomerade idrottspsykologer, riktiga dietister, riktiga statistiker. Man plockar in hockeyspelare från hela världen, men rekryterar tillsynes ovan nämnda tjänster lokalt. I enskilda fall är det såklart inga problem. En gång är ingen gång. Två gånger är däremot en ovana. HV har nu varit i akut kris i fem år. Hur många externa haveriutredningar har gjorts på den tiden? Vilka faktorer har man tittat på? När man pratar om att ”vända på varje sten”, vilka stenar har man vänt på? Hur mycket pengar skulle man skulle spara på att ha tre heltidsanställda som jobbade med scouting, idrottspsykologi respektive dieter och fys i stället för att anlita en finsk toppcenter med skyhög lön?
7. Kravställan.™ Ett indikation på att föreningen varit i knät på externa aktörer märktes som sagt tydligt i den ökända episoden när APs agent helt ”från ingenstans” började bete sig som en brölig tonåring och Abbott satte hårt mot hårt så tydligt att det gick chockvågor till och med utanför föreningen. Men hur är det möjligt att en agent ens får för sig att bete sig på det sättet? Jo för att han förmodligen kommit undan med saker förut. Här kommer vi till begreppet Kravställan.™ Kravställan™ börjar inte hos spelarna. Det börjar hos ledningen som måste förtjäna att ställa krav genom att visa att man är en rättvis och kunnig ledning. Vad tillåter man? Vilket beteende är acceptabelt? Vad ger man beröm för. Vilka egenskaper är mer värda (lönemässigt) än andra? Hur genomskinlig och tydlig är man med sin pedagogiska grundsyn? Belönas Spelsystem™ mer än att spela bra på match? Bra Kravställan™ leder till att personal känner sig trygg att utvecklas och ta rätt sorts risker i miljön, inte hetsade och jagade och nedtryckt. I en välmående miljö som har en fungerande kravställan hade AP-debaklet aldrig inträffat. Ledningen får babbla om Kravställan hur mycket de vill, men det faktum att man måste använda det ordet, visar att organisationen inte förstår/förstått vad det innebär att vara en elit-organisation.