Jag har under några år nu varit fascinerad över HV:s organisation. Jag har inte följt klubben lika länge och nära som många av er på forumet, så jag har inte haft tillgång till det lokala skvallret på samma sätt. Här kommer min analys utifrån det som går att se utifrån.
Som en del av de sparkade ledare verkar vara inne på så är någonting annorlunda i organisationen jämfört med första gången de var med som spelare eller tränare. Delvis kan jag tycka det är en konstig utsaga eftersom det vore orimligt om en organisation inte förändras under 10 år. Världen förändras. Saker som tidigare var okej att säga och göra i omklädningsrum eller på läktaren är inte längre okej. Och så vidare.
Men ska man försöka tolka vad de sparkade ledarna antyder mellan raderna, så är det att organisationen HV71 har ändrats på ett sätt som skiljer sig från den tiden då höga resultat var regel snarare än undantag. Min gissning är att den största skillnaden är att gå från högpresterande miljö där hög kravställning sitter i väggarna till en mer trög-rodd arbetsplats som verkar ha fokus grundläggande saker som förut var självklara.
Jag jobbar själv i en väldigt stor organisation där det under varje givet tillfälle alltid är någon avdelning som har någon form av dysfunktionella problem. Även om organisationen inte är en elithockey-förening så är det en elitmiljö och därför upplever jag intressanta likheter. Min erfarenhet är nämligen att det inte är ovanligt att problemen i en organisation kvarstår trots att ursprunget till problemet försvunnit. Lite som en bil som får sladd och åker av vägen; det är inte vid sladden som bilen åker av, utan vid de återupprepade försöken att häva sladden med för stort rattutslag.
Inte sällan uppstår det ursprungliga problemet av personer som missbrukar makt eller är har dåligt (läs: slapp, otydlig, inkompetent, frånvarande eller liknande) ledarskap. D v s kör bilen vårdslöst (för att fortsätta metaforen). Oftast personer i maktposition, men ibland från kollegor ”på golvet” som har mer eller mindre problem att fungera socialt i miljön och skapar tryckt stämning och drama.
Det sistnämnda är lättare att reglera i hyfsat rika hockeyföreningar som helt enkelt säger upp kontrakt med den typen av personer. Det ser vi med jämna mellanrum när spelare sparkas utan till synes spelmässiga brister.
Så var är HV71 någonstans nu som gör att organisationen verkar kränga så mycket? Min erfarenhet är att det ursprungliga ledarskapsproblemet formar en organisation som är anpassad för att klara av den formen av ledarskap. Med andra ord: tas den problematiska ledaren bort så återstår fortfarande en hel organisation som anpassat sig efter att överleva under det konstiga ledarskapet. Det medför att även om det plockas in en bra ledare efteråt så kan kan den ledaren få enorma problem eftersom den kvarvarande organisitaionen har en skev bild av hur organisation ska fungera.
Så för att stoppa in det i ett hockeylag. Om man – rent hypotetiskt - tidigare har haft en ledning som belönar spelare som håller sig till ett stelt och omodernt system, så skapas en skev maktstruktur i laget. En av dessa nyckeltillfälle i föreningen tror jag var när Sundh och Thörnberg fick lämna. Även om de spelmässig kanske hade passerat sin topp, så fanns det en HV-kultur som försvann och som aldrig kunnat återväxa efter det. Kvar efter det tillfället fanns det förvisso spelare med klubbhjärta. Men klubbhjärta och hockeyhjärta är två olika saker. Ja. Du kan vara stolt över klubbmärket, men behöver för den skull inte ha ”det”. Kallet. Och påfallande ofta verkar HV de senaster åren fokuserat på klubbhjärtat.
Sundh och Törnberg var tidpunkten då HV oåterkalleligen fick sladden. Händelsen där föraren/förarna i stället för att anpassa sig efter underlaget, körde för vårdslöst. För att häva sladden kastade hockeyhjärtan ut och dyra spelare plockades in, men de kastade bara organsationen åt andra hållet genom förbestämda spelsystem än anpassa spelet efter underlaget.
Men det handlar inte bara om ledarskapet i sig, utan också en faktisk identitet och organisationsidé som lockar fel sorts spelare. HV71 kommunicerar fortfarande utåt att de är en rik och stabil förening med anor, men det är inte vad publik och spelare ser. Turbulensen med osäkerheten i ledarstaben (8 HC på 9 säsonger?) medför också att spelare inträder organisationen med vetskapen att man inte behöver anstränga sig 100% och ge allt för laget. Historiskt är nämligen chansen större att coachen ryker. I Frölunda (för att använda en i nuläget mer stabil förening som exempel.) är det ”what Roger Rönnberg says goes” som gäller. Det är såklart få spelare som skulle erkänna att de inte ger järnet i HV och jag tror inte heller att någon kommer till jobbet och tänker så. Men undermedvetet sitter detta numera i organisationens väggar. Inte nog med det. HV har sedan Thörnberg och Sundh gång på gång visat att den saknar fingertoppskänsla för vilka spelare som de ska bryta kontrakt med.
Det syns också på de spelare med hockeyhjärta som är i organisationen som får lite speltid eller fel roller – de tappar glöden snabbt vilket sprids genom hela laget. När hockeyhjärtan får utrymme kan de påverka positivt, men om de motarbetas eller inte får medvind från organisationen kan de också bli frustrerade och nedstämda. Fick jag gissa, är den återkommande tröghet vi sett de senaste åren där alla nya spelare kommer in med hög energi och sedan ”smittas” efter ett par matcher, den nertryckta frustration spelarna med hockeyhjärta skapar i laget. Klubben har sedan många år köpt sig egen myt om HV-hockey och är därför mer fokuserade på systemen än att utnyttja färdigheterna på spelarna som är tillgängliga.
Så sammanfattningsvis kan man föreställa sig att organisationen hela tiden kränger fram och tillbaka och överkompenserar med fel kompetens för att kunna fortsätta hålla hög hastighet. Fel coacher leder till fel spelare rekryteras, fel spelare leder till att rutinerade coacher anställs för att handskas med spelarna, coacher får gå eftersom de misslyckades med att hantera ett felrekryterat lag vilket leder till att spelarna inte har förtroende för organisationen och vill stanna kvar. Ny coach som kommer in i laget och behöver rekrytera spelare, men organisationen har inget bra rykte hos hockeyhjärtan, vilket göra att fel spelare rekryteras. Och så fortsätter det.
Lösningen tror jag är att organisationen förmodligen behöver sakta ner - inte gasa med att slänga dyra namn/avtal. Bygga från grunden. Hitta en coach som har förtroende i spelargruppen och som får växa in klubben under några år utan krav på topplaceringar. Först då kommer man locka personer som har hockeyhjärta igen. Om nuvarande stab är rätt personer för det låter jag vara osagt – men oavsett personer på platsen måste de göra sig av med illusionen att HV just nu är en stabil farkost som lockar rätt spelartyper och att det finns ett speciellt HV-spel.
