Det gör ont. Det är kaos i hjärnan. Livet är svart. Det enda ljus vi hade i tunneln har slocknat. Vi är återigen vilse i det becksvarta mörker som är föreningen HV71. Vi har alla förpassats till floden styx strandkant. Allt är förgängligt och hoppet är en lögn.
Säsongen kommer vara som en out of body experience. Man kommer kunna beskåda när båten kantrar från en obeskrivbar position snett ovanför. En båt kantrandes på grund av att alla som sitter stilla i båten är placerade på sidan där ölbärsglaset är halvfullt. De andra har för länge sedan hoppat i Styx vatten, simmandes tillbaka mot den strand vi kom ifrån. Må hockeygudarna förbarma sig över oss. Amen.
Imorn’ står jag på självande ben efter elva Ipren Bakfyllan är inte bara kul det är det som är själva idén
Frågan är vem vågar starta en matchtråd nu när @Diabolics tydligen lider av allvarlig PTSD efter sista dagarnas “kaos” och år av evigt lidande innan det.
Har väl aldrig varit mer säker på en Hv förlust som jag är idag efter senaste dagarnas kaos. Att man sen möter laget ovanför sig ger garanterat en förlust för det är så Hv jobbar nuförtiden…
