Ett perspektiv från andra sidan klotet. Solen skiner, klockan är 10.25. Solen skiner nästan alltid. Det är kallt. 15 grader. Det var -day igår. Jag slötittade på första halvan av SF Giants bortamatch mot Seattle Seahawks tillsammans med den familj i tre generationer som jag “firade” dagen med. Vilken misär den sporten är, nästan lika smak- och menlös som kalkonen. Som Växjö Lakers.
Kalkonen är inte en graciös fågel. Den är ungefär lika stelbent som vår placering i tabellen, lika orörlig som vår ansträngning att lämna bottenträsket. Allt detta är raka motsatsen mot den högtid som just firades. Otacksamt. Ty vi är värda mer just nu. Efter sex raka matcher med poäng, så känns det som om man borde tagit sig närmare. Högre. Men icke.
Så, trots att man rest långt bort, semester, sol, gamla vänner, svingod ölbärs och fantastiska burgare, så sitter man här med en konstant känsla av oro. Helt oförmögen att stänga av. Vad har man gjort mot sig själv? Men, sen minns man. Stunderna. Säsongerna. Historien. Gemenskapen. Glädjen. Glädjen sitter långt inne just nu, men hoppet. Hoppet finns där. Det och ölbärs.
Hoppas innerligt det, men efter förra matchens spel så vet i tusan. Det känns som att växjö är stabilare bakåt än timrå. Å andra sidan har de Martinsson
Senast vi möttes så vann vi. Hoppas gubbarna tar med den känslan. Hade varit sjukt gött med 3p denna kalla lördag. Kör försiktigt idag gott folk, halt som fan.
Tror även Stakke kan göra ett visst jobb där, så länge han kan hålla sig själv i schack och bara vara en jobbig jävel utan att ge onödiga smällar tillbaka.
Räknar med 0 poäng ikväll så slipper man flippa ut. Ortio måste göra en ny heroisk match för att vu ens ska vara nära poäng. Hoppet står till att Lyrenäs fortsätter att producera och att Teden Foppish Brännström Borgström mfl vaknar ur sin dvala, då kanske…
Ett av SHL’s bästa hemmalag (poäng i 9 av 10) mot det sämsta bortalaget (poäng i 2 av 10).
Well, allt annat än rejält med pisk ikväll blir önsketänkande.
Men matchen ska spelas och ibland så…