Motivation slår klass. Säger de. Vi står där utan bägge. Förväntanslösa. Hoppnakna. Renrakade från de supporterflimmerhår som triggar glädje, stolthet och klubbkänsla. Kräkreflexen är den enda kvarvarande neurofunktionära koppling som finns mellan föreningskroppen och supporterhjärnan. Flatline är signalformen. Flatulens är gasformen. Inte ens andraderivatan i funktionen som beskriver hopp över tid, är skiljd från noll.
Hur hamnade vi här?
Vi skruvar på zoomlinsen, från vidvinkel till 10xZoom och makroläge. Vi väljer att inte beskåda den deppresiva helheten, utan istället leta glädje och framgång i enskilda detaljer med endast rudimentär koppling till föreningens förfall. Vi tittar på Hugo. Eller Gliffking. Eller varför inte Eddie. En nybilsdoftande yngling med bra smak, snygg lugg och Stimerol i mungipan. Självförsvar.
Örebro möter leksand… kan man hoppas på att LIFs likstelhet kan motverkas med ett par startkablar och kanske en förlust för silver? ja då är vi aningen närmare bottenträsket och inte avskrädet (där vi just nu befinner oss)
Men han kanske tippar rätt för en gångs skull? Man vet aldrig, men om vi ska se till hur det gått hittills finns det väl ett skäl till att vara pessimistisk.
Känner ni doften, pojkar och flickor? Doften av baksmälla.
Kuokkanen kommer köra upp sin klubba så långt upp i HVs röv, att Anton kan känna smaken av ”Bauer” på tungan.
Man kan inte bara tro på EP. Levin har mestadels, eller i stort sett alltid, spelat vinge både i Kalmar och Vimmerby. Så det är väl hans naturliga plats.
