Det tog oss sisådär sextio procent av årets grundsäsong att lämna kvalplats och omedelbar mental smärta och vardags-debiliterande ångest. Vi har nu givit oss chansen att enbart ikläda oss rollen som nervvrak i de återstående fyra tiondelarna. Sådant är det sjävpåtagna och självspäkande supporterskapet i en förening med anställningskvalitet och process likt The real housewives of Atlanta.
Den stora frågan på dagens läppar är om vi tar den chansen. Mr grinolle/Sylveknorr ser en helt annan chans, nämligen den att få mif-lipa i direktsändning. Den Barotska djungeltrumman ger att även mif-fansen kommer lipa, i banderollform. Allt för att den percy-eska köpelagskranen har sinat, med strömavhopp till följd. Lipar bäst som lipar sist.
Det var länge sedan vi var i topp. I något alls, förutom domedagsbeteende. Men vi kliver in som ohotad etta i den framkrystade, men glädjande, formtoppstabellen. Vi är ovana i denna sits, både lag och supportrar. Varje dag detta fortsätter, är en dag närmare tills det inte fortsätter. Men vid gudarna, här skall inte klagas. Nervvraksbeteende på insidan, sm-guldbeteende på utsidan. Låt oss suga ut luften ur skånehockeyn och ge SHL-gruvans rödhök, kronisk hypoxi. Vi är HV71.
Jag är lite rädd för den här matchen. Tror Sylvegård har hållit brandtal till spelarna i omklädningsrummet inför matchen hur de ska hämnas för att vi “snodde” Liljander från dem. Det verkar vara en långsint typ som inte glömmer någonting.
