Tjugotjugofyra - alla byxor äro dyra. Färska våndor nu i färsk-år, troliga plågor denna hockeyvår. Ständiga problem och pinor, i alla offensiva linor. Ingen rast ingen ro, på isen har vi placerat varenda ko. Kent som inga värvningspengar har, står där med rumpan bar.
Mänskligheten har en stark längtan till omtag, ty det är lättare att sätta sitt hopp till en lyckosam framtid, än att göra jobbet och lära från sin forntid. Precis därför lyfter man upp en ickehändelse som nyår till skyarna och tar ut alla imaginära segrar under 2024, i förskott. Så även vi, de mest halvtomma av alla supporter-sejdlar.
Så, vi sätter hoppet till det nya året. Till en ljusnande framtid. Till att Johans optimism finner grogrund i en väldigt näringsfattig lagmylla. Till att Joni’s bastu är förevigt förseglad. Till att Radan’s omöjligt breda leende aldrig falnar. Till att vi skapar ett mirakel i Örebro. Till Örebro, av alla ställen.
Vi är ännu obesegrade på bortaplan i SHL, nådens år 2024. Det, om något, är ett gott tecken. Kanske det bästa vi kan få. Släpp pucken!
Örebro är vårt bogey team. Vi lyckades mirakulöst vinna sist på straffar, men blivit totalt utspelade i våra möten mot dem. Idag är jag nöjd med en hedersam förlust, och inte skämmer ut oss. Vem är förresten geniet bakom säsongens spelschema? Är det fyra bortamatcher nu på de fem senaste?
)
