Det är dags för tredje bortamatchen för HV71 denna
veckan. På fredagskvällen står Modo för motståndet och
vi hoppas på bra spel och tre poäng för hååvee blåå.
Inför matchen mot Modo väljer jag ändå glädjen. Ytterell och Andrae har höjt backsidan rejält. På de tio senaste har Gunnar bäst GAA i serien, tredje bäst räddningsprocent. Och man vinner ändå borta mot Almtuna (som Tommy sa efteråt: De visste att det var en match de bara måste vinna. Och det är inte alltid helt lätt) och segern mot Löven bjöd ändå på stabilt spel i 60 minuter. Poängmässigt levererar dessutom HV som ett topplag de senaste tio matcherna.
Jag hoppas, verkligen hoppas att HV tagit sig ur den värsta svackan.
Intressant att se hur det kommer se ut ikväll. Sexpoängsmatch mot ett jagande lag, med chans att rycka i serieledning. En möjlighet som man borde göra allt för att utnyttja. Spelet senast något bättre än tidigare, men mot ett för dagen relativt blekt motstånd samtidigt som kvällens motståndare tappade poäng mot jumbon på hemmaplan. Risken är att de kommer att leverera en topprestation och inget mindre kommer antagligen att krävs av HV. Spännande och intressant, som sagt.
Även om det var jag själv som myntade uttrycket, så riskerar jag väl att jinxa hela skiten om jag väljer glädjen nu…… Så jag nöjer mig med att konstatera att kvällens match kommer att visa var HV som lag står i sammanhang där de spelar med press ur olika perspektiv. Kommer de att älska utmaningen, kan de leverera under dessa förhållanden eller kommer de att vika ner sig och inte palla trycket? Jag hoppas på det förra snarare än det senare. Och blir det det förra, ja då kan det finnas anledning att börja välja glädjen igen. Men jag väntar till efter kvällens match….
Jag har börjat förbereda mig mentalt på ett ordentligt antiklimax. Det är helt enkelt så klen jag är just nu i min relation till HV. Jag är livrädd att de gör en plattmatch och att den glädje och hopp den senaste tiden gett, kommer grusas, hällas i betong och sänkas i vättern.
Jag kan inte förstå hur min hjärna fungerar och varför den ger mig ångest inför ett möte med röfvModo en januarifredag i hockeyallsvenskan… eller kanske är det den konstanta ångesten för att vi är i HA som pressat sig igenom den flortunna skyddsbarriär man byggt upp sedan debaclet i våras?
Således kan jag inte heller välja glädjen före match. Jag har inte heller valt ångesten… den sitter där som en fläskläpp ändå. Något säger mig att min mentala hälsa troligen mår bättre av att vi missar slutspelet/kvalet i HA, än att behöva genomlida det med hopp om avancemang.
Håller med föregående talare.
Lite OT kanske men var som när i spelade i SHL och gick till slutspel.
Ibland var det skönt att vi blev utslagna i slutspelet så man slapp gå runt orolig med ångest om dagarna och sova dåligt om nätterna inför matcherna. Man kunde koncentrera sig på att njuta av hockey de andra spelade utan att behöva bry sig om resultatet.
Sedan ville man ju såklart att vi skulle vinna allt.
igen… inte favoriter. Bra, hoppas till gummigudarna att inte spelarna fick vattenskalle efter vinsten mot höstlöven. HV knattrade på som fan med Ytterell-vinkeln efter match, dränkte internet i content och sedan en före-match-intervju på det. Jag räknar med minst tre baklängesmål från hans klubba ikväll.
Skall bli intressant att följa Gunnars målvaktspel ikväll. Har varit ok sista tiden och gjorde en riktigt bra match sist. Har under alla dessa år lagt märke till att efter han gjort en bra match och fått extra uppmärksamhet i media, gör riktiga bottennapp. Idag hoppas jag han kan bryta den trenden. Det som talar för, är att det inte är samma intresse/uppmärksamhet i allsvenskan.