Pucken in i mål, om och om igen. Det är det enda som hjälper mot kvalångest, det enda doktorn ordinerar. Sen skall Felix vara Felix. Det räcker så. Fiskrens eller inte. Vi sneglar på babianröfvarna, det gör vi, men den våta drömmen är ju att vi bägge, obehindrat, glider förbi silver i tabellen, likt Tomas Brolin hanterar barköer runt Stureplan.
För kvalångesten har satt in. Borta är likgiltigheten inför förlustens förnedring. Tillbaka är de svaga knäna, svettpärlor längs ryggraden samt plötslig generande hårväxt på ställen man minst anar. Och gubblukten.
Så låtom oss se minst fyra mål framåt, de första fem, sedan en ökande produktion, hela vägen in i ingenmansland. Det är vi värda. Vi är HV71. Det är inte de andra. De är något annat. Något meningslöst. Vi har moraliskt, etiskt och estetiskt försprång.
Johnsen är alltså på läktaren medan Pasic får fortsatt förtroende. Om matchen går till straffar, ger man ju bort ett mål för Johnsen är rätt säker där.
Johnsen var rätt bra i förra matchen medan Pasic var så där Pasic-dålig som bara han kan vara. Om det inte är skada på Johnsen har blomman gjort bort sig-igen!
