Sju sjuka sjömän. Sju sorters kakor. Sju dödssynder. Sju shl-matcher kvar. Sjutton också. Sje-ljud. I massor, men det sje-ljud som troligen kommer yttras inom snar framtid är det med i och t efteråt. Men innan vi tar ut katastrofen i förtid så kan det vara på sin plats att meddela att vi nu möter Djurgården, en synnerligen givmild SHL-kollega… som naturligtvis kommer bryta sin trend med oss, mot oss.
Benknotor och teblad ger oss minimal förhoppning om poäng, då de marinerats länge i en extremt bitter och sur miljö, utspädd endast av hvfansens tårar. Vi tror inte på detta. Ingen tror på detta.
Fram till en vinst, mot enkla apgården, då är det klackar i taket och slutspelstankar. Fy fan vad vi är bra. Bananerna haglar och ölbärsen har aldrig smakat så gott.
HV71 har ju vunnit med marginal de tidigare matcherna. Vi är ett par HV-fans som ska gå på Hovet tillsammans med Djurgårdare. Har mest sett Division 1-hockey och någon enstaka Hockeyallsvensk match denna säsong så ska bli kul med SHL live. Men nervöst med tanke på omständigheterna…funderar på att dra i mig två folköl med hamburgaren innan matchen för att palla…
Alltså. Djurgårdsmatcherna, i synnerhet de två första, har ju känts som en skänk från ovan. HV har väl sett över tre matcher varit det bättre laget, men det tydliga övertaget har de i regel fått när Djurgården redan slarvat bort matchen.
Jag är tvek. Nångång måste turen vända, i det här fallet till Djurgårdens fördel. Jag tror på noll poäng.
Samma. Har ju länge distanserat mig från laget. Det är Anton71 jag kollar på. Igår av någon outgrundlig anledning strax innan jag somnade väcktes jag ur min koma. Tanken på att det faktiskt är HV71 som riskerar att åka ur sköljde över mig. Det högg till i hjärtat och gjorde ont i magen. Fy fan.
Gör som jag gjort dom senaste åren. Har inga förhoppningar och tror inte på vinst oavsett om vi möter Boston Bruins eller HV71 damer. Vi kommer hitta ett sätt att förlora igen men allt är som vanligt, Anton71 står kvar i båset och solen går upp imorgon igen.
Det skiljer marginellt mellan lagen i SHL. Det finns möjligen ett övre skikt, ett mellanskikt och ett skikt längst ner. Säg att HV här sällskapar med LHC, Örebro och Leksand.
Vad kommer då fälla avgörandet vilka som klarar sig ifrån kval? Det är troligtvis inte spelartrupperna i sig utan vilken spelartrupp som kan tänka bort allvaret allra mest, den trupp som bäst kan gå in i bubblan och bara spela sitt spel. Den trupp som trots allvaret kan ha roligast på isen och vara mest i nuet.
För att få ett helt lag att hamna här krävs ledare med mentala skills, har HV det? Spelare för spelare borde Örebro och Leksand hamna i kval, men de sista 7 matcherna kommer att handla om något annat.
Matchen mot DIF ikväll är det första testet: Vad är HV gjort av för material, vad har spelarna innanför pannbenen och klarar AB och co att försätta laget i trans?
