Utmattning. Uri Geller. Tågkraschen i Versaille 1842. HV71 Det tar på krafterna att konstant ligga i bakvattnet och slitas mellan hopp och förtvivlan. Detta är ett återkommande tema i dessa ingresser och på allehanda digitala plattformar där vårt tillstånd diskuteras. Slitningarna gör så att det brister. Så att vi brister. Dessa bristningar ger skador som kommer ta lång tid att åtgärda. Det är inte bara föreningen som tagit skada i olika former. Ekonomiskt. Anseendemässigt. Känslomässigt. Utan även vi fans och vår omgivning. Det är omöjligt att kvantifiera dessaa skador. De kommer över tid. De ökar över tid.
Ikväll vill vi dock åsamka skada på annan part. Rögle. En direkt skada. En skada som svider mellan de gröna stjärthalvorna. Om så sker så minskar skadan på oss. Summan av all skada i universum är konstant. Det mesta av den är just nu plogad, skottad, fraktad och upplagd i hög bakom Husqvarna Garden. Vi behöver dela med oss av denna skada, broderligt, till samtliga SHL-lag vi nu skall möta, den korta tid som återstår av denna säsong. Endast då kan vi se slutet på denna utmattningens tidsålder.
Tuppen tror på vinst. Jag tror på vinst. Idag vinner vi!
Blåställ på och vi ska inte spela vackert utan det är krig för 3p som gäller idag.
Nu är det fan dax att spela för klubbmärket och för sitt egna varumärke. Ta ansvar och slit till sista andetaget!
Nu finns det inga genvägar utan det är blod, svett och tårar som gäller. Det gör ont att spela ishockey och det är fan dax att visa det nu.
Förhoppningsvis inte en “Vi har spelat en bra match, dax att va klappkass idag” grej.
Antar att Dichow står och samma kedjor som förra matchen, Lyckas vi med samma arbetsinsats och 1-2% högre effektivitet så tror jag på det ikväll! Och att frölunda gör sitt jobb och dammar av MIF.
