Sista. Mycket sista. För mycket sista för att räkna upp. Vissa sista är extremt önskvärda, andra sista kan ske mot vår absoluta vilja och hopp. Okända, oberäkningsbara, opåverkbara sista. Men oavsett, så kommer sista att infinna sig idag.
Men det ligger numera i HVs natur att till och med efter sista, så kommer det mer, värre och större sista. Så detta sista är bara försmak på sista som komma skall. Undergångens eller euforins sista. Med biblisk cykliskhet.
Föreningens konstanta skitnödigheter gör att vi fans ingalunda kan släppa på det rektala krampanspänningsbehov vi avkrävts i nu sex säsonger. Vi är trötta på detta. Jättetrötta. Men någonstans kommer vi hitta kraften för en sista krystning. Pressa ut en sista ansträngning för att lyfta detta hockeylag över tröskeln till SHL-dörren, ännu en gång. Anton och Björns anskrämlighet till trots.
Andas in, andas ut. Knip ihop. En sista gång. Eller inte.
Sista seriematchen i SHL, antagligen för en lång tid framöver. Vi får se om HV71 igen kan vara bäst på att vara sämst och om det kan bli guldliknande firande efter ännu en kvalvinst. Alla känner nog ”tredje gången gillt” och då är det inte i positiv bemärkelse!
Funderar på att se sista shlmatchen. Kan vara sista matchen den här säsongen då jag håller på HV71.
Jag vet inte ens vad jag vill i kvalet. Tycker synd om Oskarshamn och Modo som åkt ut mot oss tidigare. Vi har inte förvaltat de chanser vi fått. Föreningen saknar själ och hjärta.
Idag kan jag iaf hålla på HV, skulle vara stort för Blomman att slå sitt tidigare rekord. Det enda som bör emot är kontinuitetsbrottet.
De kommer åka ut efter alla omgångar oavsett, så resultatet är skit samma. Vi får hoppas att föreningen rensas efter säsongen så det blir bättre långsiktigt.
Ändå fint att Anton låter dig stå med honom i båset och betrakta sista sucken!
Skämt åsido, blir intressant att se om spelarna pitchar in igen eller om det blir den vanliga ”max-1-match”-streakens filosofi som fortsätter i kontinuitetens tecken.
