HV71 som elit-organisation

sArg-gubbe · 19 November 2024 11:32

Nu har jag funderat på ovanstående fråga och har en hypotes. Det jag tänkte göra är att jämföra det med det område jag är bekant med: undervisning.

Studenter motsvarar spelare. Lärare motsvarar tränare, och lärarnas chefer motsvarar sportchefer och klubbdirektörer. Det finns några delar i jämförelsen som haltar, som till exempel att det inte är våra chefer som antar studenter, men för ändamålet tror jag ändå det fungerar.

Vilka utmaningar står vi inför som lärare? Jo, studenter är en ganska spretig grupp. De har olika förutsättningar när de börjar och drivs av olika saker. Men det finns en del fel vi bör undvika och de tror jag är direkt överförbara till hockeyn.

Erfarenhet. Det finns en stor skillnad på erfarna lärare och oerfarna lärare. De erfarna lärarna vet var kunskapsgränser går och om studenternas prestationer är undermåliga eller om det är något i undervisningen som fallerat. Erfarna lärare har läst hundratals uppsatser och konstruerat lika många tentor och läst tusentals tentasvar. Erfarna lärare tar sällan skit av studenter som jiddrar för att de är missnöjda, medan orutinerade lärare kanske börjar tveka, göra uppgifter lättare, överarbeta uppgifter. Detsamma kan gälla tränare i hockeylag om de är oerfarna - de kan mycket väl vara duktiga tränare, men de har inga jämförelsepunkter och mångåriga erfarenheter att falla tillbaka på, vilket medför att de riskerar att göra justeringar där det inte behövs eller inte sätter hårt mot hårt, vilket för oss till
Konsekvenser. En av de jobbigaste sakerna att jobba med som lärare är att vara konsekvent med konsekvenser. Vissa studenter klarar av någon anledning inte de krav som ställs, och i många fall kan det innebära ganska omtumlande upplevelser för dem att inte få fortsätta. Men det finns anledningar att vi behöver sätta stopp - anledningen är att vi vet att om man inte klarar av vissa krav, så kommer problemen hopa sig senare. Kanske 1 av 10 studenter klarar att jobba ikapp om de missar många tentor. Dessa konsekvenser har varit väldigt frånvarande inom HV71 de senaste åren.
Rättvisa. Vi har inte möjlighet att betala lön till våra studenter. Vår valuta är betyg och det är jätteviktigt att vara konsekvent med betygen. Om jag ger en student ett G för små ytliga fel på en 20 sidor lång text, medan en annan får VG bara för att den dyker upp på föreläsningarna, kommer det mycket snart bli mycket dålig stämning i studentgruppen. Nu antas inte studenter av lärares chefer. Men föreställ er att det var så - då närmar vi oss hur det ser ut i hockey. Jag skulle personligen bli galen om jag som lärare behövde handskas med att min chef lovat en medioker student toppbetyg på synnerligen lösa boliner. Det skulle göra det oerhört mycket svårare för mig att kunna ha en professionell relation i gruppen. Hur ska jag kunna motivera den uppenbart bästa studenten att göra sitt allra bästa för att få VG när det finns en mycket sämre student som har VG inskrivet i sitt antagningsbesked? Hur ska jag över huvud taget kunna använda mig av betygskriterier? Vad gäller lön är jag övertygad om att det också går att arbeta med lönesättning och bonusar utifrån olika former av prestationer och roller. Vad HV gjort de senaste åren på denna front är helt obegripligt. Att bygga lag kräver att tränare och chef jobbar nära tillsammans för att sätta rätt form av kriterier.
Gruppdynamik. Ganska ofta händer det att det börjar skava i studentgrupper. Det är ganska naturligt efter några år tillsammans att olika personligheter inte fungerar tillsammans. Tyvärr (eller det kanske är tur?) har vi inom universiteten inte några som helst möjligheter att avpolettera studenter annat än om de bedriver medvetet fusk. Poängen är dock att erfarna lärare oftast är ganska duktiga på att pin-pointa problemstudenter. En eller två sådana kan sabotera miljön för en hel kurs med 100 studenter. Erfarna lärare är också ganska duktiga på att upptäcka att skav inte alltid beror på den som först får skulden för problem. Det kan till exempel vara så att studenter har olika arbetsmetoder som inte är kompatibla - en del vill att alla ska närvara hela tiden tillsammans på grupparbeten och tenderar att inte komma överens med studenter som hellre fördelar arbetet och sedan jobbar ostört var för sig. Inte sällan är det studenten som vill att alla ska jobba tillsammans hela tiden som skapar en sämre stämning i gruppen, även om det initialt ser ut att vara den mest ambitiösa, sociala och duktiga personen.
Kompetens som lärare. Att kunna förhålla sig till och arbeta utifrån ovanstående punkter förutsätter dock att jag är duktig som allsidig som lärare. Vad händer om jag är en gammeldags lärare som alltid kört samma tentor och samma föreläsningar, trots att studenters förekunskaper förändras? Eller jag är en lärare som har en väldigt speciell lärarstil som fungerar för en viss sorts studenter? Eller att jag är en nybörjare och inte hunnit göra alla rookie-misstag än?
Chefens kompetens. Och vad händer om chefen inte förstår något av ovanstående? Vad händer om jag har en chef som är duktig på snacka med studenternas föräldrar men inte förstår pedagogik eller att studenternas föräldrar såklart är färgade av de är föräldrar till studenterna? Eller en chef som kollar på studenternas gymnasiebetyg och inte förstår att det är oerhört stor skillnad i betygsättning mellan olika gymnasieskolor.

Så min hypotes är att anledningen att HVs spelare konstant underpresterar är att sportchefernas och lärarnas(läs: tränarnas) kompetenser inte alls klaffat med varandra eller studenterna (läs: spelarna). HV har till exempel en historik att hela tiden överbetala vissa spelare utifrån vad de sedan presterar. Det skapar spelare som vet att de kommer få en bra lön, oavsett prestation och skapar andra spelare i laget som blir oerhört frustrerade för att de upptäcker att de jobbar och sliter hårdare men får betydligt sämre lön. Jag misstänker att detta har en större betydelse än vad många tillskriver det. Jag läser ofta på forum och sociala medier att folk tycker att ”spelarna ska vara professionella” och inte bry sig om lön - men jäklar vad det har betydelse. Det har stor betydelse vad gäller studenters syn på betyg och betyg betyder verkligen ingenting i det långa loppet. Så tar du in en snubbe som tjänar tre gånger så mycket som dig i månaden men är sämre, nog fasen kommer man ganska snabbt tappa 10 eller 20 % av sin motivation. Varför ska man offra sig mer än den spelaren? Jag utmanar vem som helst som säger att man ska kunna vara professionell som hockeyspelare att få en tredjedel av sina arbetskamraters lön under tre år. Lycka till med motivationen.

Det totalt huvudlösa och irrationella spenderandet av pengar skapar inte bara slitningar och dålig motivation i gruppen. Det gör det också jättesvårt för tränarna att få ihop laget. Hur väl tror ni en aldrig så bra föreläsare skulle kunna få ihop en klass att lyssna och bry sig om föreläsningar om alla vet att väldigt olika regler gäller för olika studenter när examinationen kommer. Det är sådan kopiös pedagogisk motvind så väldigt få skulle kunna fixa det.

Om en erfaren och skicklig tränare kom till HV skulle den förmodligen direkt konstatera att x spelare måste sparkas eftersom det måste finnas rättvisa och konsekvenser. Men det går inte, eftersom HV skrivit fast sig i för många, för dyra och för dåliga kontrakt. Och jag misstänker att det är sådan kännedom som gör att erfarna tränare undviker HV - även om de lockas med högre lön.

Till problemet med HV hör också att cheferna varit så dåliga på att förstå hockey att de förmodligen under en längre period inte varit förmögna att anlita rätt form av tränare. Alternativt rätt form av spelare till rätt form av tränare. ”HV-andan” som det snackats om har utifrån mitt perspektiv alltid handlat om att alla måste köpa ledningens kriterier för vad som är en bra hockeyspelare, men när spelarunderlaget och hockeyn förändras så har verksamheten blivit allt mer dysfunktionell. Spelare köps in till överpriser och när andra spelare härsknar och inte ger 100 % så belönas spelarna som är överbetalda med mer speltid.

Och ledningen förmår inte se att det är de som skapar denna dåliga grupp och en stadig ström av handfallna, passiva tränare som är upplåsta i felbýggen och inte svarar positivt på vilka pedagogiska metoder och spelsystem de än försöker använda.

Så fick jag göra en kvalificerad gissning skulle det vara att HV under guldåren hade en hyfsat välbalanserad löneutveckling där de ledande spelarna också var de som fick bäst löner. De senaste sju-åtta åren har lönefilosofin varit att de som får bäst löner ska bli de ledande spelarna. Och det är en riktigt dålig filosofi. Det är som att vi på universitetet skulle jobba efter principen att de studenter vi på förhand ger bättre betyg kommer bli de bästa studenterna och att de andra studenterna inte alls kommer påverkas negativt av den snedfördelningen.