Problemen är djupare än bara laget och tränarna.
Röstade på fansen, gick inte rösta på ventilationsanläggningen.
Besviken.
RIP
Saknade också ventilationsanläggningen.
Hahaha, som före detta elit-org ![]()
Ja, vi kan ju inte ha direkt osanna trådtitlar. Förhoppningsvis kanske vi kan byta ut “före detta” mot “blivande” ifall det händer saker snart, annars lär vi vara fast i amatörträsket för gott.
Spännande dag var det idag, även bortsett match.
Jag kan hålla med TV4 att det var ganska stort av ledningen att finnas tillgängliga för “allmänheten”.
Men, jag var inte på plats, var det verkligen så “mysig” stämning och inga kritiska kommentarer som nämnts?
Mycket förvånande i så fall…
Jag var inte heller på plats, men enligt JP så var det oväntat lugnt och bara stöttande kommentarer, samt att det var flera som önskade lycka till och att man inte ska sparka Blomman. Så förutom till jubel, klang och marschmusik så kör vi mot avgrunden till supportrarnas hurra-rop och lyckönskningar.
En gång i tiden satt jag och orerade om Leksand, dess supportrar och den förlorarmentalitet de byggt upp i föreningen.
Jag minns när de under ytterst förnedrande former förlorade mot ärkerivalerna Mora i kvalet (det var väl LIF:s sjuttioelfte SHL-uttåg i ordningen) och hur supporterklacken stod kvar och höll upp sina blåvita halsdukar. Fint, skulle säkert någon säga. Jag gapade mest av förvåning.
Jag ville bara skrika till tv:n: ”Hallå? Inser ni vad som just hänt. Ni åkte inte bara ut mot ett allsvenskt lag, det var Mora av alla lag som slog ut er!”
I dag när jag ser HV och allt som rör HV tänker jag ofta på det Leksand jag orerat om. Det finns ingen vilja längre. Det finns inget brinn. Man sväljer den ena förnedringen efter den andra, oavsett om man är på isen, i båset, på kansliet eller i klacken. Vi är förlorare.
Hur kommer det sig att ingen av er vältaliga här var där och framförde er åsikt? Blir ju märkligt när bara den ena sidan hörs. Jag bor lite för långt ifrån för egen del.
jag tog ett lite längre snack än vanligt med Nylin.
Jag luftade det mesta av alla åsikter jag har om hela föreningen, även om ett publikt snack inte kan föras riktigt så rakt som man kan mellan fyra ögon. @TimpanHV71 kan vittna om ifall det var vettigt eller inte.
Jag pratade endast med Fast av de i styrelsen. Här påtalade jag vikten av att de sköter ungdomsverksamheten, ordentliga tränare, tänka på att forma kids för framtiden samt använda dagens seniorlag som skräckexempel på hur det aldrig mer får se ut vad gäller avsaknaden av spelare från närområdet, fostrade i HV. Jag jämförde oss med Växjö, men jag är inte så säker på att det riktigt slog rot i Fasts hjärna …
Jag frågade hur mycket han känner han kan påverka föreningen i en sådan riktning, bad honom jobba för det. Då dök Nylin upp och så surrade vi om det ett tag. Sen bad jag Fast att se till att WK71 kommer hem å hjälper till. Nylin låg på om det med. ![]()
Men, det verkar som det finns lite nätverkstänk iallafall. Tydligen bidrar Chris Abbott fortfarande med någon typ av hjälp.
Jag önskar att jag tog mig tid med ALI, jag hade chansen, men valde att inte ta den, ty det skulle äta för mycket energi. Nu i efterhand, när jag ser utkomsten, så ångrar jag mig.
En av anledningarna är att jag är förkyld och inte i skick att gå på match. Men även om jag varit frisk och gått på matchen, så hade jag inte snackat med styrelsen. Ser det som totalt meningslöst. Vad ska man säga? Hur ska man nå fram? De bryr sig inte om någons åsikter. Det handlar enbart om damage control. Och med tanke på att det inte framkom någon kritik alls vad det verkar, så har de som är kritiska förmodligen insett att det är en lost cause att försöka förändra något i HV.
Lite som lejacques skriver - förlorarmentaliteten har satt sig. Ragnarsson i VGB-podden är ju inne på det också. Många förutsätter ju förlust nu för tiden. Annat var det för 15-20 år sen, men det är ju längesen nu. För det var ju faktiskt så längesen HV var en stormakt i svensk hockey. En klubb att räkna med. Nu not so much.
Folk verkar inte orka bry sig längre, heller. Engagemanget saknas lite. De hoppas mest på att det löser sig. Och det gör vi väl alla i någon mån. Sen om man tror på det eller inte, är väl lite varierande beroende på vem man pratar med.
Jag va inte heller där. Önskat jag kunnat mer efter att läst hur det var. En lite besvikelse att de tuffa frågorna inte kom upp. Det hade om något behövts. Dock tror jag inte att ett oreda i form av skrik och högljudda utspel i affekt hade hjälpt. Det är inte så man når fram. Kanske hade man blivit avvisad.
Det kanske va några av oss där, men alla har inte mod att fråga saker offentligt och heller inte inför andra.
@Quila @lejacques m fl då? ![]()
Satt på jobbpendeln hem, cirka 320-330 km från Jönköping, samtidigt som den trevliga stunden med styrelsen ägde rum. Så nej, hade inga möjligheter att närvara ![]()
Eller också har man inte karaktär nog att framföra sina åsikter IRL?
Det handlar ju också om att kunna tygla sig och vara balanserad som vår man i groddräkt @diabolics verkar ha lyckats med. Cred till dig!
Det är inte konstigare än gnäll på en arbetsplats, det gnälls vid kaffeborden men när chefen på mötet frågar hur det är så blir det tyst.
En mindre angenäm del av den svenska kulturen, men likväl typisk svensk.
Vi är alla olika. Om och som vi båda är inne på alla har det inte i sig att framföra saker öppet inför andra.
Det är nog mer provocerande med ryggdunkarna, som gladeligen hejar på och önskar lycka till. Den är mer intressant än de tystlåtna, hur och på vilket sätt hamnar man i det tillståndet när det som sker framför dig är så bedrövligt.
För de är inte HV på blodigt allvar.
Jo, jag tycker vi båda ställde rätt obekväma frågor till Nylin som han delvis duckade, svarade med sånt man ville höra och även sånt man inte ville höra.. Sen tror jag fortfarande inte att föreningen är redo att lyssna på folk utifrån då de verkar leva i en fantasivärld.
Ja det är nog typiskt svenskt. Och det visar väl på att det, när allt kommer omkring, inte är så viktigt för folk allmänhet i slutänden. Och det får vi väl acceptera.
Men det innebär ju också att när någon väl tar bladet från munnen så blir alla väldigt obekväma och stämningen stel. När konsensus inte råder så blir svensken vilsen och otrygg.
Därav min personliga uppfattning att det är en lost cause.