HV71 känns verkligen över som ett SHL lag! Sköts undermåligt av folk som inte bryr sig!
Tack och hej!
2 gillningar
Bryr sig gör de säkert dock är de extremt inkompetenta och driver föreningen som en sekt. Den ledande kärnan ska skyddas till varje pris mot yttre påverkan. Spelare och fans ska rätta sig in i ledet och följa ledningen ord blint utan att frågasätta. Det är därför inget händer och man kör på sin inslagna väg utan att ändra på nått.
3 gillningar
Allt känns redan sagt, så jag säger det igen.
På ett annat sätt:
När båten sjunker ändå
Båten var en stolthet.
Byggd med hjärta. En sådan båt alla ville vara på. Ett självspelande maskineri där varje ny besättningsmedlem välkomnades in i ett finslipat system. Man lärde sig snabbt hur saker fungerade – och varför.
Sedan började den läcka.
Inte dramatiskt. Bara tillräckligt för att man skulle vänja sig vid ljudet av vatten mot durken.
Man pumpade. Det gick ju.
Så man fortsatte.
När färden blev sämre bytte man kapten. Nya människor togs ombord, välkomnades, drogs in i stämningen. Ett tag fanns hopp. Men ganska snabbt kliver de rakt in i en grupp som redan är nedslagen. Uppgivenheten smittar. Förväntningarna sänks. Det som en gång var självklart känns plötsligt omöjligt.
Båten lagades aldrig.
Den nya kaptenen gjorde om arbetsrutinerna.
Besättningen förväntades utföra uppgifter de inte behärskade, på sätt de inte trodde på. Förvirringen ökade. Ansvar försköts. Tilliten försvann.
Båten lagades aldrig.
De som kunde båten, som bar kulturen och brydde sig på riktigt, försvann en efter en. Kvar blev de som inte ställde frågor. Inhyrda. Utbytbara. Halvdana jasägare utan relation till vare sig historien eller skrovet under fötterna.
Båten lagades aldrig.
Länspumparna gick dygnet runt tills de gav upp.
Besättningen med dem.
Mot slutet händer något avgörande:
kompetenta människor slutade vilja kliva ombord. Inte av rädsla – utan av insikt. De såg ett skepp som inte längre gick att rädda.
Till slut spelade det ingen roll vad kaptenen sa. Ingen lyssnade längre. Inte i protest – utan för att det saknade betydelse. Båten sjönk ändå.
Och det är kanske den mest obehagliga punkten.
Inte när båten börjar läcka.
Inte ens när den tar in vatten.
Utan när stoltheten är borta.
När hjärtat är utbytt mot likgiltighet.
Då sjunker båten – tyst, långsamt, helt enligt plan.
Båten lagades aldrig…
5 gillningar
Jag torr inte att du är fel inte, den biten rullar säkerligen på utifrån ev uppfylla styrdokument. Bra så men det här är som vi vet primär en idrottsförening. Det kan man aldrig förbi se.
Kan det landa
Kör ALI över folk? Just för att dom är fast beslutna av att följa ev styrdokument. Samt egen upplevelse utifrån ett medlemsmöte hon styrde med järnhand och saker jag hört att hon inte lyssnar in andra.
Är hon lik Anton? Spelare hamnar individuellt i situationer som inte är utvecklade och andra väljer att lämna. När man inte följer ramen. Är ALI och AB match i heaven för varandra? Är de det som allt handlar om. För sin egen beundrans sak. Föreningen har ingen plats i det här.
Varför agerar inte storsponsorer? Eller har dom försökt men inte fått gehör? ALI:s beslutsamhet väger tungt.
Är näringslivet en mer lämpad plats för ALIAB?
2 gillningar
Intressant intervju med Alsenfelt i Malmö.
Det jag tar med mig. Statistiken som xg, gamescore osv är inte hela historien. Malmö har sämst xg men presenterar bäst. Det finns uppenbart helt andra saker som man tittar på för att bli ett vinnande lag
Malmö täcker mest skott i ligan, hv minst. Kanske är en fingervisning.
Vikten av talanger underifrån och den röda tråden genom hela verksamheten. Unga spelare skolas in i filosofin som ger resultaten högre upp, vad det nu är.
Jag säger inte att allt HV gör är kass men uppenbarligen ligger vi långt efter här. Och uppenbarligen har Malmö mått bättre och vi har sett noll förbättringar efter Liljanders övergång och Alsenfelts entre i Malmö.
Många beskriver HV som en gigant inom svensk hockey, en storklubb som nästan alltid är med i toppen.
Detta är dock bara sant mellan några år på 2000-talet vilket är en ganska kort period i hockeyns historia, i alla fall om man jämför med lag som Färjestad, Brynäs, och Djurgården. Sedan guldet 2017 har det sakta gått utför och det är ungefär lika länge som storhetsperioden varade.
Kanske är det därför lite av ett storhetsvansinne som nu börjar sätta sina spår, verkligheten börjar komma ikapp en förening som under en relativt kort period levererade över sin förmåga? Detta märks ännu tydligare när det inte längre finns en gyllene generation att ösa framgångar ur.
Vad är ens HV utan Liv, Davidsson och Thörnberg?
Jag ser inget tyvärr!
Eftersom sponsorerna ställer upp så är vi fortfarande en storklubb i ekonomi.
Vilket troligen göder storhetsvansinnet än mer.
Vad jag är nyfiken på är, om det är några av de större sponsorerna, som dessutom kräver makt för att sponsra, som är en del av den sidan som förstör Hv ? OBS! Jag säger inte att det är så nu, men något är ju åthelvete fel i vårt kära Hv just nu. Vissa sponsorer sviker aldrig vilket är underbart, men finns det något mer underliggande som gror ? Tänker på tex Axelent och Husqvarna (eller något av de andra företagen som sponsrar med lite tyngre pengar), sponsrar dom med pengar, får exponering och thats it ? eller sitter någon av dem i ledningen alternativt har makt samtidigt ?
De har för stor makt!
Var det inte så tidigare att sponsorer sa ifrån och krävde förändring när det gick dåligt. Men nu verkar tålamodet vara hur stort som helst.
In med Tommy Fritz som ordförande och rekrytera ny KD. Han var KD under HVs storhetstid och har allt nätverk som behövs för att göra HV till storklubb igen. Hade gärna sett att valberedningen lägger fram han som nytt namn och detta hade isf jag sett som en nystart.
Detta borde vara en kritisk förändring att få till i närtid då KD och kommersiell chef ska rekryteras. Särskilt KD ska inte ALI bestämma.
6 gillningar
Det är ju ohållbart med den situationen som är med en tf general manager i varje fall om den är Stillman. Vad händer med det vad tänker styrelsen? Dom sitter tysta där med och hoppas på det bästa och låter HV gå under. Så här mörkt har det aldrig varit i HV71.
1 gillning
Ja, styrelsens uppgift är att hela tiden göra det som är bäst för föreningen. Inget annat. Att köra så lång tid med tjänsten som ordinarie SC vakant är inte bra. Med all respekt för BL borde man rekryterat ny SC och sedan ge BL andra arbetsuppgifter när han är tillbaks. Rimligen kan han inte återgå som SC. I detta kritiska läge är vi en person kort i den sportsliga ledningen och Stille får dra ett alltför (?) tungt lass.
Vi har helt olika syn på detta. För mig är trycket utifrån en av många konsekvenser av dålig arbetsmiljö. Det finns många orsaker till dålig arbetsmiljö och det handlar inte alltid om att någon specifikt blir mobbad.
Ta ett vanligt team i en organisation. Om en i gruppen hela tiden kommer sent, så har gruppen ett arbetsmiljöproblem. Om gruppen inte har en stark intern struktur och kravställan så kommer arbetsmiljöproblemet kvarstå och förvärras: det går aldrig att planera arbete tillsammans det går inte lita på att en av dem gör sitt jobb.
En bra gruppledare kommer därför snabbt adressera problemet och antingen ta bort den dåliga deltagaren eller se till att den fattar vad som förväntas av dem på sitt jobb (beteende kan ju exempelvis bygga på ett missförstånd).
Om gruppledaren i stället väljer att ignorera problemet, eller ge de den problematiska personen mest lön för att den ska känna sig mer motiverad, så har vi ett ännu större arbetsmiljöproblem: de som arbetar mer och producerar mer får sämre lön. De kommer då dessutom börja jobba sämre, för de ser att ansträngning inte belönas - tvärt om. Varför bry sig liksom. (Chefer som inte ser kompetensen i sina anställda är alltså ett miljöproblem)
Detta skapar ännu större arbetsmiljöproblem, för nu börjar andra grupper märka att det finns en grupp som inte drar jämt och de levererar inte längre det som förväntas av alla i organisationen. De börjar pika och skicka irriterade gliringar. Trycket växer och växer, tills någon tappar fattningen “men för fan skärp er era inkompetena jävlar.” - för de vet ju inte vad som orsakat gruppens problem, de vet bara att det orsakar problem för alla andra.
En vanlig kompetent ledning skulle aldrig missköta grupperna så att de går så här långt. Men nu snackar vi en inkompetent ledning. Så i stället för att för att fixa dynamiken i första gruppen så blir de förfärade över språket. “Vi kallar inte varandra för ord på denna arbetsplats”. Och de gör sig av med personerna som blir arga - för sådana som blir oförklarligt arga kan vi ju inte ha i vår miljö. Och i stället för inse att det är en själv som ledning som orsaka den dåliga stämningen, så inför man “en policy mot fula ord och elakt beteende”.
Det är nämligen viktigt med en organisation där alla lyssnar på cheferna och ingen försöker störa delegationsordningen.
Men ingenting blir bättre - för att företaget har massiva arbetsmiljöproblem som handlar om strukturella problem och organisationens ledning kan inte identifiera kompetenser. Och plötsligt börjar det synas i personalomsättning, men eftersom omsättningen sker på olika sätt, förstår den dåliga ledningen inte att det är deras dåliga styrning som orsakar problemen.
För nu börjar duktigt folk sluta och de som försöker vara kvar bli sjukskrivna eftersom inget fungerar längre smidigt mellan olika grupper. De som är kvar får lägga mer tid på att lära upp nya personer som inte på långa vägar är lika kompetenta som de erfarna som tidigare var där, och de behöver lägga mer och mer tid på att sopa upp efter nybörjarnas misstag än att göra sitt faktiska jobb. En del kan inte ens göra sina faktiska jobb för de flyttas omkring på olika positioner för att täcka upp för andra som plötsligt slutar.
Det här leder också till att organisationen får allt mer externa klagomål. Framför allt får de rutinerade anställda börja hantera att kunder börjar lacka ur eftersom de inte får den kvalitet på produkter som företagets ledning lovat.
De få erfarna som är kvar får alltså mer och mer uppgifter uppgifter pålagda och samtidigt får ta mer och mer skit för att ingenting fungerar. Och har samtidigt inga möjligheter att faktiskt skapa de förändringar som behövs – att göra sig av med dåliga chefer.
Och cheferna fattar ingenting - för hade de fattat någonting hade de sett hur en slapp anställd som tilläts göra som den ville i en av grupperna utan att snabbt korrigera problemet.
2 gillningar
Får jag fråga, finns det bevis på att arbetsmiljön inom HV71 är dålig, eller är det bara “vi” som spekulerar? Det vi vet är att hot och hat utifrån förekommer/förekommit, och då förhoppningsvis inte inom HV71.
Vi vet ju en hel hög med saker.
- Folk sjukskrivs pga “utbrändhet”.
- folk avgår
- Det är många personer på roller de inte anställdes för
- Flera personer har dubbla roller.
- Flera personer vittnar om att de jobbar (för) mycket
- Media rapporterar att det finns en underbemanning sedan återkomsten till SHL
- Saker som bör vara enkla att åtgärda görs inte (tröjorna är bara en liten detalj)
- Informationsgången är bristfällig under långa perioder
- Vi vet att pressen är där, pga dåliga resultat
Något sådant…
räcker inte det?
5 gillningar
Ja. Precis som @Diabolics bevisar ovan. + sådana saker som att TIKKA hade högre lön än AP.
Eller tänker du dig att någon måste gå ut och säga “Vi har dålig arbetsmiljö” för att det ska finnas bevis?
Riktigt bra skrivet, dock så tror jag personligen det finns ett problem till, Vissa possitioner får händerna bakbundna men har ändå fulla ansvaret, inte fulla makten, bara fulla ansvaret. Om man är någon typ av ledare, så vill man leda och jobba på “sitt sätt” om någon uppifrån sätter ramar på än så går det lixom inte, är ÖVERTYGAD om att de tär så i Hv. Abbot, Liljander, Stillman ect ect får inte alls göra som de vill
2 gillningar
Jag ser inte att olika lön är dålig arbetsmiljö. Man kan tycka vad man vill om det, men det är ju en ren förhandling parterna emellan som båda parter accepterat. Inget man som spelare ska komma och gnälla om sen.
Att Tikka va överbetald behöver vi inte diskutera, det är nog alla överens om.
Jag köper @Diabolics punkter i stort, men oavsett blir det bara spekulationer. Att arbetsbelastningen är hög är ju generellt en dålig sak när det gäller välmåendet. Tyvärr många ingredienser i soppan där jag tror det är svårt att peka på en enskild punkt som avgörande.