Ärligt talat hur kul har SHL blivit på senare år? Skitlag från landsbygden som spelar ultradefensivt match ut och match in. Tacklingar tillåts knappt och utgångspunkten från domarhåll är att mål ska dömas bort.
Allsvenskan har defenitivt roligare hockey och minst lika många klassiska lag: DIF; AIK, SSK, Västerås, Björklöven.
Fast jag tyckte det var värre i höstas med domare och videogranskningar och anmälningar. Domarna har steppat upp när det närmade sig slutspel, både i nivå och bedömningskvalitet.
(Sen är jag hundra procent för att arbeta stenhårt mot risken för hjärnskador - även om det får vissa konsekvenser på andra delar av hockeyn. )
“Oskarshamns coacher med Martin Filander i spetsen är mer aktiva och drivna att berömma och uppmärksamma spelarna än vad Johan Lindbom och hans kollegor är. Sedan får man ha respekt för att tränarna är olika och att det inte faller sig lika naturligt för vissa. Men av fyra tränare på HV´s bänk måste någon kunna vara den personen som pushar, peppar och uppmärksammar spelarnas prestationer mer än vad jag upplever att man gjort”
Det där kan alla göra, inlärt beteende. Så jävla kasst att inte ens kunna ge den mest basala feedbacken och uppmuntran till spelare. Om man identifierar sig så hårt som tyst jävla surgubbe kanske man inte ska ta ett jobb som innehåller social interaktion.
En tränare som skäller och gormar är mindre skadligt än hvs tysta kvartett. Vi har verkligen nått botten.
Inte nog att man ska gå ut och storhandla i världens påskkaos så får man en fucking helavstämning. Irritation blandat med maginfluensa ångest för matchen ikväll. Fan väck mig imorrn. Hur mår ni?
Det känns verkligen befriande att läsa forumet när oron är frustrerande. En tanke när man läst och hört allt från TV-experter och forum medlemmar, verkar det som att skillnaden är inte överraskande Martin Filander. Då tänker jag så här, kan det vara så att det var Challe som var den stora orsaken till att vi ryckte upp oss förra året. Mentalt positivt tänkande brukar vara oerhört viktigt.
Ja. Det är nog så viktigt att ha en assisterande som är ”nära” spelarna… Att ha någon som trycker på, som berömmer och peppar. Tror tex Dammis va viktig i det avseendet, att spelarna har ett välkomnande leende i arenan när man kommer dit, att dom har någon som har de där buset och jävlar anammat.
Tänker att det är här nån stans spelarna oxå behöver landa för att inte bli helt paralyserade av nervositet. Finns trots allt viktigare saker även om en förlust skulle vara smärtsam på många sätt.
Fint att se alla uppladdningsbilder. Själv har jag spenderat halva dagen på skithuset för att magen rasar ihop fullständigt ju närmre nedsläpp vi kommer.
(Jag tänker att jag besparar er bilderna från min uppladdning )