Tiden är ute - framtiden återstår.
Idag skall det avgöras. Det hade varit lätt att skriva en ingress på temat “slutet”. Men jag skall inte hänge mig åt detta. Jag skall ta lite av dagens ångesttid åt att replikera några minnesbilder, några glädjestunder, några anledningar till att jag är där jag är idag. För gudarna skall veta att det kan behövas, en dag som den här.
Våren 1995 åkte jag till Alperna en vecka. HV låg under mot Malmö med 2-0 i matcher. Jag var på det klara med att det roliga var över då. Vi var ju bara ett bottengäng. På 90-talet kunde man lika gärna vara på månen som i alperna, vad gäller informationsspridning, så min förvåning var stor när jag kom hem och vi var i SM-final. Jag satt på golvet i en etta i Södertälje, med näsan 50cm från en 14-tums tjock-tv när Lindbom avgjorde. Det fanns ingenstans, ingeting, inget sätt att kanalisera de känslor man hade. Jag exploderade i hjärnan.
Här ändrades något fundamentalt i föreningen och i mitt engagemang. Det som varit en naiv ungdomskärlek blev en seriös relation, med ansvar och förpliktelser. Likt de flesta långvariga kärleksrelationer övergick de tidiga trevandena i en mogen, stabil och stark samlevnad, under de första tio åren av det nya millenniet. Spelare, tränare, händelser, matcher, vinster, pokaler. Vi har alla en uppsjö av goda minnen från denna tid. En tid man inte trodde kunde ta slut.
Allt detta naturliga, äkta, ärliga och fina, återkom för en kort stund 2017. All historik fram till den dagen, gjorde att just detta SM-guld är det som jag känner mest glädje för. En större emotionell insats gav en större emotionell vinst. Allt på rött. Sen har det gått som det så ofta gör i långa relationer. När de saker man kämpade med att hålla samman, inte längre existerar, jag då håller inte heller relationen samman.
Oavsett hur dagen slutar så är tiden ute. Framtiden återstår. Fortsatt engagemang kommer kräva insats av professionell instans. Parterapi. För alla inblandade. I dessa stunder är det av stor vikt att man minns det som var bra. Men det är minst lika viktigt att inse att det som var bra aldrig kan replikeras eller återkomma. Man behöver bygga något nytt. Något annat nytt. Något annat nytt bra. Något annat nytt bra framtida.
Ta hand om er.
Önegud
FORZA HV71!!
Behöver det tunga artilleriet senare.
