Återsamling. Återstart. Återkomst. Återigen står vi här. Efter ett uppehåll som sakteliga suddat ut gränser, suddat ut konturer och adderat färg till vårt lag och vår prestation. Återigen kryper hoppet in i sinnesbilden, förpestar, förvrider. Förgänglighetens tid är inte förbi. Nu kommer vi åter att bli påminda om att vi är där vi är, för att vi är vad vi är. Sämst. Eller iallafall näst sämst. Efter migrationsverket.
Vi behöver 5 pinnar på de tre kommande matcherna för att hålla näsan över vattenytan. Själv vill jag naturligtvis hålla näsan under vattenytan när jag är i Timrå, för i Timrå luktar det kent. En ordentlig prilla grov i varje näsborre löser dock problemet och jag tror att vårt fina lag kommer komma ut med en jävla niko-kick och köra över dessa “norra-sundsvalls-bor” så det skvätter om det. Men nu är vi där igen… hoppet. Hoppet med sin bomerang-effekt som alltid på något sätt hittar tillbaka, trots att vi medelst bensin och tändsticka för länge sedan rituellt eldat upp det. Som sig bör.
Tror vi kan vinna ikväll. Timrås nya spelare kan ju omöljigt komma in och dominera i första matchen
Hållander borta turligt nog och är deras bästa spelare hittills. Viggo i motståndarlaget är ju lite märkligt men lär ju inte vara en nyckelspelare så påverkar nog inte åt något håll.
Timråspelarna har haft semester i en vecka medan supportrarna börjat drömma om ett långt slutspel. Är ju långt ifrån säkert de ens når toppsex.
Känns väldigt, väldigt konstigt att lilla Timrå med sin begränsade budget är storfavorit mot SHLs dyraste lag.
