Det finns egentligen inget mer att säga, än vad som sades förra gången. Det enda som skiljer är att vi nu, tidsmässigt, är närmare kvalet. Annars är allt sig likt. Skit. Rakt igenom. Från klubbdirektör ner till 4e-linan och åt alla sidor.
Det käns apart att lyssna på nya analytikern eller att läsa om nya gymet. Alla talar om “fantastiska” möjligheter, men vi fans ser dem aldrig realiseras. Kräftgång i 15 år. Det är inte förenligt med “fantastiska” möjligheter.
Så slutar denna matchingress. 100% bitterhet. 0% framförsikt. Ingen kan lägga fram ett rationellt argument som ger stöd för någon annan världsbild. Det enda som kan ändra på sakernas tillstånd är segrar. Många segrar. Med början ikväll.
Timrå har inte gjort mål i PP de tre senaste matcherna och inte heller i de tre senaste hemmamatcherna.
Oddsen att de gör två-tre i PP ikväll? Noll. Noll odds.
Allt är helt meningslöst. Baserat på hur det sett ut senaste tiden.
Jag kommer inte titta en sekund på dagens match. Jag kommer dock bli förbannad när jag ser resutltatet efteråt. Svinförbannad.
Fyfan vad risig man är alltså. Det blir en plåga detta. Men det blir ju även kvalet, så det är väl lika bra. Har det ens varit något annat de senaste 5 åren förövrigt? Supporterhjärnan är bra naiv.
Blir stärkande att se matchen ikväll.
Förväntningarna är borta liksom glädjen.
Kommer laget ändå överraska negativt?
Det skall väl ändå inte vara möjligt eller…
Inte så påtaglig ångest idag faktiskt. Har långsamt dött från insidan de senaste 15 åren i takt med laget och föreningens kräftgång, så vid det här laget är man ganska härdad.
Jag tror på att det kan gå vägen detta men Gluffird är vår enda chans känns det som. Alnefelt håller inte tyvärr. Om HV mot alla odds tar 3 pinnar idag då kommer jag lipa. Om HV torskar kommer jag stänga av och gå vidare i livet som vanligt. Viktigt att laget taggar till mentalt och kämpar till 100% procent. De är de som bestämmer om de vill spela SHL nästa år eller inte.
