Ojojoj. Ett landslagsuppehåll. En toksågning av föreningen. Och här står vi. Men var står vi? Det är den enskilt största frågan just nu. Står vi stabilt med bägge benen, brett, på ett underlag som är stabilt på det sätt Taberg är? Eller står vi och vinglar på ett ben på den sandiga Rosenlundska avsats som sakta äts upp av Vättern, centimeter för centimeter?
Dagens match är otroligt viktig. Men vad säger det egentligen? ALLA matcher är otroligt viktiga. Vad finns det för ord kvar att nyttja, i dessa lägen där allt, precis allt är jätteviktigt? Det är i dessa stunder man känner sig liten. Liten i orden, liten på jorden. Allt vi kan göra nu är att krypa ihop i fosterställning och hälla ölbärs i dropp-påsen. Det enda meningsfulla jag kan göra är att stjäla och modifiera en välkänd rad, från en välkänd grupp:
Gloria Gaynor on you motherfuckers, We Will Survive
Den här matchen går inte spela på.
50/50, två lag som inte fått igång nån form för “lagmaskin”, som letar efter trygghet och glädje.
Hjärtat påstår att HV 2.0 kommer ut på isen och sopar banan med Skåningarna.
Hjärnan säger att jag är dum i huvudet. (hjärnan har nästan alltid rätt)
Blir ett smålir på HV seger med 5-6-7/1-2 bara för att.
