Andra andningen. Verkligheten har kommit ikapp oss. Den Lindbomska smekmånaden är över. Det är nu vardag hela veckan och den är grå. Grå, blöt, mörk. Vardagen i dagens HV71 är november. Varje dag.
Vi behöver höja lägstanivån, enligt Johan. Damn right. Vi behöver höja alla nivåer. Frågan som vi fans ställt oss sedan försäsong är dock var en rimlig nivå är på våra prestationsmässiga asymptoter? För minimum-prestationen är den bottenlös, det vet vi, men för maximum-prestation, över tid med ett ihopspelat lag? Där vet vi lika lite idag som under intagandet av sedvanlig sill på midsommarafton 2023. Kanske mindre.
Men, när nu andra halvan startar så väljer undertecknad glädjen. Glädjen i att inte veta hur det går. Glädjen i att det inte kan bli sämre än botten. Jag kommer framgent klamra mig fast vid hoppet, likt indiern i det Calle Örnemark-ska reptricket.
Förväntar mig inget annat än storpisk. J Edlund kommenterar, skador, uppehåll och förlust senast. 6-1 i röven. Tyvärr. Livet som HV-fan suger. Men överraska mig positivt nån enda gång snälla! KÄMPA HV!
Efter en mil rakt upp i bergen till Fataga
Så var det dax för en ölbärs. Dax att cykla hem till hotellet för att se matchen vid poolen.
Vinn bara vinn!!
