Himmel och helvete. Vi har varit inne på detta innan, vi HV-fans är konstant placerade på den kosmiska händelsehorisonten. Denna teoreriska yta som separerar ljusets sida från den av evigt mörker och oundviklig gravitationell kollaps. Det är skalet som omgärdar det svarta hål vi känner som hockeyallsvenskan. Det är svart eller vitt. Gråskalans tid är förbi.
Vinst idag och vi kommer alla känna friheten, värmen och glädjen. Förlust och mörkret, tyngden och kylan sveper över oss. Etta eller nolla. Inget därimellan. På händelsehorisonten finns inte halvfulla eller halvtomma ölbärsglas.
Vissa få tror att det svarta hålet möjliggör en framtid i en annan dimension, en där HV hittar tillbaka till storhetstiden, genom något slags kvantteoretiskt maskhål. De räds inte gravitationens känslokalla kraft. Vi andra darrar avundsjukt och drar skräckslaget i reglagen för att maximera effekten i raketmotorn i hopp om en liten knuff i motsatt riktning. Inte så stor. Det räcker med att vi kröker rumtiden marginellt. Bara så vi parkerar i en omloppsbana i SHL’s ingemansland. För detta krävs energi, så låt oss föda vår motor med Leksand som bränsle, i vår intergalaktiska mardrömsresa.
Min inställning till Ortio går att jämföra med noll tolerans. Jag tycker Dicken borde stått men nu är det upp till bevis för Ortio. Plattmatch idag och han har förlorat första spaden helt.
Känns ju spontant som man borde låta sina “winners run” precis som på börsen.
Väldigt liten uppsida av Lindbom att byta målvakt just nu. Han är ju ingen briljant matchcoach så får vi se om han har bättre känsla för ta ut laget. Jag är skeptisk men blir gärna tystad av Ortio ikväll.
Väldigt hälsosamt att ha 2 keepers som kan pusha varandra nu och där den bästa för stunden får stå.
