Det är tight, det är trångt, det är friktion mellan skinkhalvor men ingenting verkar bita på tabelläget. Lika delar hoppfullt som hopplöst. Det är inte långt till toppen men det är poltergeist-nära till botten. Det är som handlingsförlamningens förnimmelse efter mardrömen eller den kroppsliga reaktionen efter att man ätit för mycket tomtebloss.
Vad vi än gör, så är vi cementerade på plats 13.
Trots detta är det halvfulla ölbärsglas och mungipor uppåt efter den senaste tiden och inför eftermiddagens tillställning. Vi kan vinna. Vi kan vinna mot alla, oavsett. Det finns något där, något som håller på att utvecklas, förädlas och förfinas. Frågan är bara om detta något vaknat för sent? Om detta något kommer vakna på rätt sida även ikväll och de 14 andra återstående matcherna? För det kommer krävas, för att vi skall kunna skaka av oss tabellparalysen och ta det där sista steget upp till hockeygralens heliga plats. Vår drömplats. Ökenoasen. SHL-nirvanans plats 12.
Kvalspel är en hög med skit påväg ut ur daimkrysset…
Borgy och powerplayspel är skinkhalvorna som säger till varandra “tillsammans kan vi stoppa den här skiten!”
För HV, för staden, för allas vår mentala hälsa, VINN!!!
Blev en sen trådstart idag pga jetlag. Sov 12 timmar denna natt. Vaknade nyss. Dock med en mycket skönare känsla än på länge vad gäller hockey. Nu har vi ju något att spela för. Något att drömma om. Något att se fram emot.
