Jag ser relationen mellan moderklubb och (stjärn)spelare lite som relationen mellan förälder och barn under livets gång, men givetvis inte så tillspetsat. En spelare som kommer till föreningen i junioråren får stora delar av sin hockeyutbildning där, har äldre spelare och ledare som mentorer, personliga träningsupplägg, får hjälp med utrustning och praktiska saker som boende och måltider. Som ung spelare tillhörande ett SHL-lag får man, utöver faciliteter och talangutveckling i toppklass, också exponering mot media, agenter och landslag.
Förhoppningsvis hinner man göra avtryck i A-laget och hjälpa föreningen till framgångar, men de skickligaste spelarna söker sig ofta tidigt vidare till andra ligor, och spenderar karriärens bästa år där, vilket givetvis är fullt förståeligt. Det är naturligt att vilja utvecklas maximalt och tävla på högsta möjliga nivå.
På samma sätt som barn växer upp och föräldrar åldras, och ”styrkeförhållandet” så småningom blir det omvända, så kommer det en punkt där vissa spelare har möjlighet att lyfta föreningen mer än vad föreningen kan lyfta spelaren, kalla det att ”ge tillbaka” om man vill. Att vara en ambassadör för klubben på distans, ge goda referenser och ge klubben chans att värva skickliga spelare är ett sätt. Att komma hem några år innan ens karriär kräver det är ett sätt, medan man ”egentligen är för bra för SHL”. Att som skicklig spelare skriva på ett flerårskontrakt som ger klubben stabilitet och förutsägbarhet är ett sätt. Att skriva på ett kontrakt som ger föreningen mycket ”bang for the buck”, och därmed ge klubben chans att värva ett ännu starkare lag, är ett.
Inget av det här är något man kan kräva, inget något spelare är skyldiga att göra, men för mig krävs det likväl ett visst mått av aktiva val och att i handling visa vad föreningen betyder för att bli en legendar likt Davidsson och Petrasek. Och det är naturligtvis helt okej att det inte är allas prioritet.
Jag har dock väldigt svårt att se rimligheten i att föreningen närmast ska stå i tacksamhetsskuld eller vara skyldiga att bjuda över alla andra lag för att få hem ”våra” spelare och hålla dem nöjda i karriärens slutskede. Facit finns ju på hur belastande för klubben det kan bli.
Jag håller helt med dem som skrivit att inget föder klubbhjärta som att vinna matcher med laget. Nu behöver vi bygga ett vinnande lag och en vinnarkultur på nytt, och med det skapar vi klubbhjärtan för framtiden. Säsongen som kommer blir oerhört avgörande, men jag känner tillförsikt!
