Att vara sportchef i HV med den budget man har är väl som att slå en straffspark utan målvakt. Visst, även en sådan straff ska slås in. Men sett till förutsättningar kan och ska man inte heller förvänta sig något annat.
Ingen annan sportchef i årets HA har till exempel haft möjlighet att köpa loss en toppspelare från en konkurrent för 500 000 - 1 miljon kronor. Så. Jag skulle nog säga att Kristianstads SC eller varför inte Västerviks ligger bäst till för den utmärkelsen.
Håller med. Lika mycket kritik som han ska ha får hur det gick i SHL lika mycket cred ska han ha nu. Nu har vi ju inte vunnit nått än men tveklöst har man fått ihop ett sjukt bra lag.
Ganska förvånande att man kan som sportchef två gånger kan sätta ihop en absolut vinstmaskin och även under samma tid ett lag som med facit i hand var ett av de sämsta man någonsin sett i SHL, och imellan det ett ganska medelmåttigt lag som inte var nära topppen i SHL.
Om man har den pengapåsen HV haft i allsvenskan så tycker jag det inte är särskilt märkligt.
Betänk att lagbygget var så pass svagt första halvan av säsongen, vilket man såg med all tydlighet i november och december i och med skadorna, att man kände sig nödgade att ta in en helt ny kedja. Hur mycket den kostat vågar jag inte ens tänka på.
Hult har inledningsvis satt en dyr trupp på isen, som på inga sätt hade glidit igenom serien.
Han tog sen in Powell, en spelare som Georgsson hittade, för dyra pengar. Ingen scouting där mer än att Powell levererat i Västervik. Han tar sedan in Kelleher, som om jag förstår det fick bäst lön i HV (flera andra var intresserade). Och på det Shinkaruk, som det också budades om. Pengapåsen som sagt…
Med pengar är det rätt lätt.
Sen ska man ju fråga sig om det är Hult eller styrelsen som ligger bakom framgången. Jag menar, hade vi avslutat säsongen med Hults ursprungliga lagbygge är det inte ens säkert att vi spelat final. Så bräckligt var det. Men det är klart. Lätt att glömma hur uselt det såg ut i höstas efter en 6-1-seger mot Löven i finalen.
Det är inte Hult som satt ihop detta lag, i sin nuvarande form. Wilander, Lindbom och tränarduon har satt sin prägel på ett sätt som inte kan tillskrivas Hult. De värvningarna vi gjort under andra halvan är helt väsensskilda de som Hult gjort förr, vilket de kan vara ty det var inte Hult som gjorde dem. Hult har bidragit på något sätt, kanske/säkerligen, men han hade inte lyckats om inte de andra funnits där och dragit i sina trådar… är min bestämda uppfattning.
Vi tackar Hult för sin passion. Ingen kan ta den ifrån honom även om han bidragit till det största fiaskot någonsin i HVs historia. Han var även delaktig i detta års HA-vinst. Så för Johan personligen, är jag glad, och för honom professionellt så hoppas jag att han hittar ett jobb som passar honom bättre.
Jag måste ändå säga: respekt, Johan Hult!
Han var rejält bespottad den sista tiden i HV71.
Visst har mycket av kritiken varit befogad, men det har ändå varit tufft såklart.
Han har dessutom relativt nyligen bytt jobb.
När HV71 sedan kallar igen, då är Hult där och vill försöka rädda oss.
Hatten av från mig.
En hjälte!
Glad fredagsnyhet, tänkte jag. Tills jag läste följande uttalande från Hult på HV:s hemsida…
“Klubben och människorna runt föreningen ligger mig varmt om hjärtat och kan jag hjälpa HV71 vill jag gärna det. Det finns en utstakad väg som Björn och Fredrik har lagt och jag ska inte på något sätt ändra på den utan bygga vidare och hjälpa till att utföra besluten. Förhoppningsvis kan jag komma in med go energi i organisationen och stötta laget i slutskedet av säsongen”
Dessutom är Liljander på g tillbaka (glad för människan Liljander. Not so much att han fortsätter vara sportchef i HV).
Vi behöver inte fler ja-sägare. Hoppas Hult vågar säga nej till Cirkus HV.
Att bara fortsätta på den utstakade vägen kommer inte ge oss ett skit.