Uppvuxen i Lakers-land innan Lakers handlade om elithockey. Sedan i Nyköping så min HV-resa startade i Scaniarinken med finfina bortamatcher 1987 och en mössa och halsduk som är kvar än i dag.
Bor sedan 1994 i LHC-land, dvs sedan långt innan LHC handlade om riktig elithockey.
Örnskog, Ruotsalainen och Stillman är första idolerna men absolut favorit genom tiderna är vår etta - Stefan Liv.
Brukar bli någon bortamatch och någon hemmamatch live varje säsong. Har lyckats med uppfostran av en son som är hängiven supporter. De andra telningarna är inte så hängivna hockey alls, så det får också ses som lyckat att de åtminstone inte hakat på de stackars vita fejklejonen.
På senaste har det varit plågsamma matcher i arenan på slätten. Ledning och sen magplask. I år kommer det att bli annorlunda.
Under guldet 2017 lyckades vi (jag och sonen) komma iväg på flera matcher under slutspelet och även besöka NBS innan match tillsammans med modiga BIF-supportrar. Gillar oftast supporterkulturen kring laget men ibland blir hatet mot de som gör det möjligt (bra motstånd med egna fans) att få se bra hockey lite trist.
Oliver, 29 år och bosatt och uppvuxen i Jönköping. HV intresset föll sig naturligt, då både min pappa och farfar brukade gå på matcher. Följde till en början med när jag var liten och satt i pappas knä, sedan när jag blev äldre fick jag en egen plats.
Brukar gå på 10-20 hemmamatcher på ett år, samt ett gäng på bortaplan. Men följer alltid matcherna på TV om jag inte kan närvara.
Favoritspelaren alla kategorier är Stefan Liv, har en tavla på honom när han firar ett av SM-gulden på scenen framför alla fans. Hans grav ligger dessutom ett stenkast från min farmors, så brukar även stanna till där då och då.
Bästa minnet är avgörandet i förlängningen 2017, det blir inte ett större klimax än så, med två hemmasöner som avgör
Av användarnamnet framkommer äten en hint om att jag är fotbollsintresserad, och har Chelsea som mitt favoritlag. Lever fortfarande på 2017 när både Chelsea och HV tog guld, det är det som räddar mig när det går som det går just nu.
Ett annat lite speciellt minne för mig är HA-säsongen, hade säsongskort då med några polare för att stötta lagets återkomst till SHL. Vilken säsong det var!
Jag vet precis vad du går igenom. Är också Chelsea-fan sedan barnsben. Fann gemytligheten och klubbkänslan under tidigt 90-tal och sedan kom Zola och Vialli och förstärkte min förkärlek till klubben. Tyvärr har jag svårt att förlika mig med tiden då Roman kom in i bilden. Detta trots min stora favorit Frank Lampard spelade i klubben under denna tid. Klubbens identitet liksom suddades ut och det blev själslöst jämfört med hur det var innan. Visst man har fått se många stora och spännande namn genom åren i blått, men det gifter sig dåligt med det Chelsea jag fattade tycke för. Man är på rätt väg nu dock.
Jaha . Vem är jag då? En gammal gubbe på 58 vårar som är HV fan såklart. Försöker se matcher när jag kan men p.g.a svåra ryggproblem ( som närsomhelst kommer göra mig halvkroppsförlamad)
Så mår jag faktiskt okay. Har som det heter nu Sjukersättning innan hette det sjukpension.
Gör väl det jag kan om dagarna och det är att sköta markservicen när hustrun jobbar.
Sen betyder jakten väldigt mycket för mig när ryggen tillåter ( Äter satans starka opioider)
Det är väl den jag är och vill bara säga att eftersom jag jobbat som truckförare större delen av mitt liv( Är jävligt skillnad på den biten) Så är saknaden stor då jag inte längre får jobba.
Det var en liten presentation av mig. Ha det gott allihop. Kämpa HV.
Bor nära Stockholm, har följt HV71 länge. Jag minns när de vann sitt första SM-guld 1995, ordnade två HV t-shirtar då. Anledningen till att jag valde HV71 var att alla andra hette i stil med Luleå, Färjestad, och så vidare, namnet på laget var lite eget (menar inget illa med det).
Att hålla på laget kan vara en mindre hjärtattack ibland, det vill säga jobbigt, när det går dåligt. Det är inget lag för de som inte tål att vara lite nervösa, speciellt den senaste tiden. Är det bara jag som känner så här?
Det är kul att ha hittat forumet, ser fram mot intressant läsning.
Såg nyss denna tråden för första gången, kul grej!
Martin heter jag, 28år gammal.
Spenderade barndomen i Huskvarna på Egnahem men flyttade senare till Gislaved (fyfan) då farsan fick jobb i trakten.
Numera bosatt i Umeå sedan 10år tillbaks på grund av tant och jobb.
HV71 blev väl det solklara valet, hjärtelaget så att säga. Dels på grund av vart man kommer från men även på grund av att min 16år äldre bror var väldigt bra vän med Stefan Liv då dom var samma årskull och kände varandra sedan barnsben. Dom delade även bostad en kort period. Fick träffa Stefan en hel del när man var på besök hos brorsan i mina yngre dagar, vilket bara gjorde valet ännu mer naturligt för min del.
Försöker åka på så många matcher jag kan här uppe i Norrland, tyvärr enbart 6-8 matcher om året. Blir väl även någon enstaka hemmamatch när man besöker morsan i söder!
Favoritspelaren får jag väl ändå säga är Thörna. Har några roliga minnen från när jag stötte på honom på A6 med Stefan och min bror när jag var mindre, sen hette han Martin så vafan, det valet var ju solklart tyckte 10åriga jag haha!
Stefan Liv bör väl vara en självklarhet bland alla som håller på HV.
Även Oscar Sundh ligger högt på listan
Fiskegalning på fritiden, så Norrland passar mig ganska bra i den aspekten.
Konsumerar även extremt mycket musik samt spelar själv. Gärna black / death / speed metal.
Insåg att jag aldrig gjort en presentation heller så here we go!
Eddie heter jag och är en månad ifrån att bli vuxen på riktigt (30). Uppväxt på det småländska höglandet i Nässjö, flyttade sedan till Vetlanda 3 år under gymnasietiden men efter det gick flyttlasset till västkusten och Göteborg.
Bor idag i Landvetter strax utanför GBG med sambo och två småttingar på 2 & 4 år som båda nu lärt sig att ropa “Heja HV” när det är hockey på TV så de är helt klart påväg åt rätt håll i supporterskapet!
Mitt eget supporterskap har varit med sen födseln i princip, brorsan som är 11 år äldre såg till att HV-tröja kom på tidigt, sen vann han en klubba till mig på klubblotteriet som fanns förr, då kom Jouni Loponens klubba hem. Det var även han som tog med mig in på mina första matcher då jag fick följa med honom in och stå i klacken (mäktigt!). I övrigt var det ganska svårt att få se matcher om man inte hälsade på brorsan eller någon kompis då min familj alltid var en Viasat-familj och inte Canal+ så det var mycket radiosporten vid datorn för mig och även mycket läsande på HVfantasten och forum. Slutspelstider var bäst när matcherna började gå på “vanliga kanaler”.
Favoritspelare som yngre var Björn Melin, dels för att han var rightare som en själv, sen kunde han vara så överjäkla bra när han var bra. Det finns även ett släktskap där, pappas syssling tror jag det är, vi har ingen kontakt alls men man tyckte det var coolt som liten.
Nu för tiden är man alldeles för inbiten, missa en match är inte ett alternativ precis som att inte kolla in här ett par gånger inte finns på kartan. Följer dessutom även Arsenal slaviskt så vinterhalvåret konsumeras stora mängder fotboll och hockey, allt från matcher till sillyrykten, fantasyligor m.m.
Ser alla matcher mellan HV och Frölunda på plats då det blivit en grej med ett kompisgäng här som dessvärre alla håller på Frölunda. Försöker även gå på några matcher till i Jönköping varje år, brukar bli kanske 7-10 matcher om året live.
Utöver sport på fritiden så blir det naturligtvis att spendera tid med familjen som står högt upp på listan. Plinkar även lite gitarr när jag har tid över, allt från Metalcore/Hardcore till country. Är en låt bra så är den bra, genre är oviktigt.
Bästa hockeyminne måste vara att man fick vara på plats på ståplats 2017, final 7, Martin Thörnberg till Simon Önerud, eufori👏
