Betydelse har det, men inte på det sättet nä. Det får en annan betydelse, med gemenskapen och att kunna försvinna in i något man fortsatt vill tro att man tror på.
Jag har mått märkbart bättre under uppehållet. Har varit befriande att släppa hockeyn en stund och fokusera på annat.
Nu börjar ångesten så smått smyga sig på igen.
Jag upptäckte att jag kommer missa kvalmatcherna pga resa. Skönt!
Jag tvingat mig att tänka att det får bli som det blir och då känns det något bättre. De här tre senaste säsongerna har bara varit i stort sätt en lång plåga. Det kanske blir lite mer avslappnat i HA, till en början i alla fall.
Jag såg hela matchen men stängde av mobilen för att inte kunna läsa och skriva här. Scrollat igenom lite idag nu när man landat i ytterligare en förlust så konstaterar jag att jag blir mer triggad då jag sitter och läser/skriver på forumet under match vilket ger mer ångest. Detta är inget illa riktat mot forumet på något vis.
Jag var inställd på en förlust och så blev det men även om denna ångest och oro finns hos oss alla så visar det ju bara vilken passion vi har för våran klubb. Det grinar illa nu och kommer bli hemskt att följa avslutningen men nog följer jag alla matcher även om det är tungt. Hv71 i med och motgång
Fy fan alltså, man blir så berörd av det här… särskilt att förlora med dåligt spel mot Rönnbergs gäng. Man känner sig sur och till och med tårögd. Inte bra.
skönt att man redan har passerat 50…då är man redan på väg utför hahahaha
nä skämt åsido, jag känner mig piggare än på länge
förutom då HV-supporterskapet…
Jo men det är jag också förberedd på. Men likväl är det jobbigt att se oss utspelade - för det var klasskillnad även om det inte syntes i siffrorna - mot lag som vi förr kunde tvåla till. Och som man så gärna vill se HV tvåla till.
Jag med, sedan länge.
Har t.ex inte ägnat matchen igår en tanke sedan slutsignal.
Jag hoppas det kommer gå bra för HV såklart, men för första gången på 30 år skiter jag mer eller mindre i hur det går framöver. Jag orkar inte lägga massa energi på det längre.
Tråkigt, men det är här vi är just nu.
Förhoppningsvis kan man komma tillbaka nån gång.
