“where is the fucking coach!!!….”
Oj. Fast också svårt att avgöra om det är bra eller dåligt utan kontext. Jag menar, coacher måste ju också kunna visa känslor precis som spelarna under träning. Eller? Kan någon som har erfarenhet av hockeyträningar fylla i med kunskap här?
Blev det högre intensitet efter utskällningen eller har spelarna slutat lyssna?
Med all den press Blomman har på sig just nu är det inte konstigt om det förr eller senare resulterar i ett vredesutbrott. Läser i JP:s chatt att även Rahm tog ton mot gruppen, där han förklarade tydligt vad ledarna förväntar sig av laget.
Hoppas bara det ger effekt åt rätt håll.
JP:
Borgman gick rakt in i en PP-formation under dagens träning. Dessutom hade Rousek och Kloos bytt plats, där Rousek nu spelade på vänsterkanten och tanken är att han ska ha mycket puck och mata bland annat Borgman med passningar.
And so it begins…
Exakt. Inställning är dessutom inget att bara slå på och av på begäran, speciellt inte om nån står i affekt och skriker på dig. Den byggs upp under längre tid av riktiga ledare och i mina ögon är han rätt körd om det ska fortsätta så här. Osar lite panik från ledarhåll.
Jo. Om man hoppas på nåt annat än Blomman framöver så låter det lysande.
En högst relevant fråga. Känns inte som spelarna gör allt för att få in pucken i mål, för att sätta sig i position för att kunna göra dem. Bra att Blomman visar att det inte är okej, utan att det är krig på plan som krävs. Gör allt ni kan för att få in pucken.
Enligt JP så har ju också Rahm ”tagit ton” efter AB. Lysande…
Jag får känslan av att spelarna inte tror på AB. Detta börjar mer och mer bli en parodi.
Tänk dig att du har en yngre chef som du vet inte levererat resultat på sitt jobb. Tänk dig att du vet att din chef inte har samma erfarenhet av det du sysslar med dagligen. Tänk dig att samma chef skäller ut dig efter noter.
Hur reagerar du?
Jag hade lagt dövörat till. Det handlar inte om arbetsvägran osv. Det handlar om att man inte har någon tilltro. Man låter det gå in genom ena örat och så ut genom det andra. Fortsätter chefens beteende, ja, då tappar man engagemang och till sist söker man sig om efter ett nytt jobb.
Jag tror vår tränare ska jobba mer med ödmjukhet och silkesvantar än att skälla ut gruppen. Har spelarna inte redan tappat tron på det HV, Liljander och Blomman pysslar med så lär de göra det förr eller senare med den här typen av ledarskap.
Jag vet inte exakt vad som låg bakom utbrottet, men som ledare tycker jag inte att man kan stå och kasta klubban och skrika på det sättet. Det kortet kan man kanske dra en eller två gånger på en säsong, men inte mer.
Det här känns lite som ett mönster från tidigare i Blommans karriär också – han tappade ju gruppen i Malmös J20 när spelarna till slut tröttnade på sättet han kommunicerade på.
Visst, det måste få brinna till ibland, det hör till sporten. Men det får inte bli en vana. Nu börjar det svingas både i media och på träningarna, och det känns inte helt bra.
Han har förmodligen rätt i mycket av det han säger i media, men jag tycker ändå att sån kritik ska tas internt och inte offentligt.
Det här ledarskapet känns lite tveksamt i längden.
Har även hört om ledande spelare i AIK som inte köpte Blommans ledarskap.
Har man problem med chefens ålder kan man säga upp sig på stubben.
Då vänder jag på det.
Vad förväntar sig spelarna av tränarna?
Handlar inte nödvändigtvis om ålder. Handlar om erfarenhet. Blomman har inte mycket att hänga i granen när det kommer till att vara HC. Som spelare var han inte i närheten av att ta en tröja i SHL och spela på den nivå de spelare han ansvarar för gör nu.
Men ja, jag hade i alla fall tyckt det var smått komiskt om en yngre chef, som knappt är torr bakom öronen och inte alls har samma erfarenhet som mig, kom in och skällde ut mig och mina kollegor, samtidigt som hen förklarade hur en slipsten ska dras. Jag hade förväntat mig lite mer ödmjukhet.
Den kan spela in men behöver heller inte göra det. Handlar i mångt och mycket om personlighet och ledaregenskaper.
För mig är blomman en karikatyr av en dålig ledare. Titta på hur han inte lyckades få med sig AP eller Engsund. Titta på hur han säger att han tar ansvar men ändå skyller ifrån sig. Titta på hur han pratar kravställan men ändå har det lag som kämpar minst. Titta framförallt på hur han konsekvent inte levererar resultat.
Som någon så förtjänstfullt beskrev det är de bästa ledarna ofta dem som inte behöver prata en massa om sitt ledarskap, att de bestämmer eller tar ansvar.
Jag hade lätt hellre haft David Brent som chef framför blomman.
Ja precis det glömde jag nämna!