Låter kanon! För militären. En vågar jag påstå rätt unik arbetsplats.
Om vi nu snackar idrott så får vi gå tillbaka till CCCP. Ett framgångsrecept på isen, visst. Men i det långa loppet – näe? De idéerna om hur man leder ett idrottslag dog i samband med Sovjetunions fall.
Jag håller med om att det ”mjukare” ledarskapet är det som fungerat bäst i HV om man ser till det lite bredare perspektivet. Men samtidigt har det lite mjukare ledarskapet kommit in i ett läge då stommen och ryggraden i laget redan varit på plats. Då spelarna är de som ställer de ”hårda” kraven på varandra.
Problemet nu är att det där inte finns. Kollar man t ex HVs första Guldtränare Kung Sune Bergman så var han inte riktigt en tränare som jag själv betraktar som ”mjuk”, snarare ”hård”. Han lade grunden för den framgång som blev både på kort sikt och på lång sikt.
Så jämförelsen kan bli lite haltande imo.
Ser man till förutsättningarna så är vi snarare i ett Sune-Bergman-läge än ett Kenta-Johansson-läge. Truppen nu saknar stomme. Precis som det var när Sune kom in. Han lyckades få ihop ett till stora delar sammansatt/ihopköpt lag till att fungera, men det tog hela säsongen. HV gick till slutspel i sista omgången och resten är historia. Det var dock samma tongångar då som nu. Uppfattningen var att man hade en bra trupp (vilket man också hade) men att den inte levererade. Förrän på slutet.
AB är i samma läge. Men han lyckades inte riktigt få ihop det före säsongen tog slut. Kan han få det med lite mer tid och kontinuitet? Vi får se.
Men BL är inne på det i JPs podd. Gruppen är tyst. Det är samma typ av karaktärer. Ingen tar ordet. Ingen driver på. Iaf inte på det sätt som krävs. Och detta har jag hört från flera håll, även inifrån laget. Så det är flera faktorer som spelar in.
Det som är positivt i det hela är att det åtminstone är uppfattat inifrån och att man ska försöka göra något åt det. Går det göra på kort sikt? Vi får se.
Mående föder beteende som i sin tur föder resultat. Om du försöker göra detta i en annan ordning får du problem.
Då kanske det i första fall handlar om att göra om gruppen, inte ledarskapet?
Det gör de inte. Inte om du använder “de” som generell term för att omfamna alla.
Jag arbetar inte själv i militären men min bror har jobbat där som befäl hela livet, bland annat på militärhögskolan och utbildat både rekryter och lägre befäl. Det jag hör är att militären är jättelångt fram vad gäller ledarskap och utveckling av individer. Inget av det du skriver rimmar med vad jag hör om det de lär ut och praktiserar.
Jag kan ge två namn som trodde detta. Lindbom och Nubben.
På frågan om hur planen för återetablering i SHL såg ut på ett medlemsmöte förra året så nubben:
År 1 återetablera
År 2 mittenlag
År 3 topplag i serien
Det var planen. Och de trodde på det själva! Så tyvärr. Det finns folk som lever i det blå. Och de håller inte bara till på forumet…..
Förändrat arbetssätt tas sällan emot med öppna armar, vissa anammar nytt arbetssätt vissa gör det inte och lämnar. Acceptans tar längre tid för vissa människor kopplat till nya krav, miljöer, ledare mm. Med tanke på att en stor del av den västliga världen bygger solipsister så är det än svårare att få igenom förändringar i grupper och tror att så kallade “hockey stjärnor” inte alltid är den lättaste målgruppen att arbeta med.
Sen tycker jag att det blåser positiva vinder som startade med Abbot, även AB, Björn, Rickard. Men även ledare behöver följa med och anpassa ledarskap, dock tror jag på den väg HV påbörjat och anser att man ska hålla i och hålla ut för att därefter förhoppningsvis kunna se resultat av det.
Tycker inte att förutsättningarna är speciellt olika, förutom längden på karriären. Precis som en offentlig politiker så har dem en lön som är baserad efter vilken typ av prestation som förväntas av dig. Att kunna utstå kritik ifall du inte kan prestera så som förväntat tycker inte jag är konstigt alls. Visst det är människor vi pratar om men hallå! likaväl som hela hockeysverige inte har några problem med att kritisera domarinsatser osv så tycker jag att en SHL spelare skall kunna ta åt sig kritik och ransaka sig själva utan att själva göra sig till offer.
Hahhahah, du har helt rätt. Situationen hade varit komiskt om det inte vore så tragiskt 
Nu syftade jag förvisso på vad folk på forumet gett utlopp för, men det är sant att “vår” ambition har varit mer modest än tokstollarna du nämner. Vi har fått lida för deras naiva syn.
Nu tycker jag du drog iväg på en tangent som handlar om något som inte diskuteras?
Helt rätt👌
Ja och det är som jag skrev det som BL lyfter i JPs podd. De ser över allt sånt.
Jag jobbar själv som befäl och är av precis motsatt åsikt. Den utvecklingen man får se av rekryter, hur dem jobbar tillsammans mot uppsatta mål för att lösa uppgifter är helt fantastiskt. Även utvärdering och feedback efter varje övning för att reda ut vad som gick bra eller vad som kunde gjorts bättre eller annorlunda. Nu vet inte jag ålder på din bror, men det skall sägas att den gamla skolan (befäl 50,60,70- talister) har en annan mentalitet där så hög röst som möjligt va så bra som möjligt. Alla är vi olika individer, och precis som AB utryckte sig i någon intervju är att alla inte faller under samma ram, man måste lära känna individen till viss del och hantera personer olika i hur man aproachar dem. däremot är kravställningen beteende och diciplinen hos varje individ den samma för hela gruppen.
Inget av det du skriver ovan har att göra med mina invändningar mot det du skriver innan. Det jag har invänt mot i din argumentation är:
Alla trivs inte här. Alla gillar inte den disciplinära hårda stilen. Det samma gäller hockeyspelare. De som stannar kvar inom militären är de som gillar den stilen. Selection bias. Fett sådant.
Sedan kommer detta från din åsikt att spelare borde tåla ett hårt klimat ty:
Det är professionella hockeyspelare vi pratar om som cashar ut miljonbelopp varje säsong, som efter hockey karriären knappt behöver jobba mer. Det är 6000 supportrar och företag som cashar in pengar från egna fickor vecka in och vecka ut för att dem skall kunna leva sin dröm.
I detta håller jag inte heller med om.
Vänder på frågan. Vad är ett hårt klimat? är det inte i individens betraktelse? Kravställan och diciplin är inte = hårt klimat.
Ett hårt klimat för dig behöver inte betyda det samma för mig. Däremot så tycker jag att man skall kunna ställa krav. Det har dem betalt för.
Jag håller helt med om detta. Jag tror inte du och jag diffar så hemskt mycket i grundfrågan. Min bror är sen 70-talist men står för det nya i militären. Jag hör massor av bra grejor där som jag önskar jag själv fått vara med och ta del av i min karriär som chef. Nytänk, individ-tänk, motivation för att få prestation, krav, belöning, etc.
Men du gav inte uttryck för detta ovan, såvida inte jag missuppfattade.
Det jag invänder mot är det som AJ/Rahm/AB står för. Gapande och gränsöverskridande.
AJ har jag svårt att prata om då jag känner att jag vet för lite om hans egentliga stil. Rahm har jag en del med att göra i det privata. Jag sätter inte han och AB i samma fack. Rahm är mer rak och pekar med hela näven och har svårt för att anpassa sin stil och sitt utryck. Oavsett om det är över 3 öl eller i träningssammanhang så ger han uttryck för samma stoneface mentalitet och svår att komma in under skinnet på.
Där upplever jag att AB har förmågan att agera olika beroende på situation.
Jag säger därav inte att dem inte står för samma saker. utan mer att AB är en modern variant av Rahm
Alla är ju individer, men de passar alla in på vad viss här på forumet menar när de säger att vi måste ha ledare med “kravställan”. Jag är ordentligt trött på denna typ av ledarskap då den går stick i stäv mot all modern forskning och erfarenhet i ämnet (så även inom det militära om jag förstår min bror rätt).
Det betyder inte att vad dessa personer säger är helt fel, inte heller att allt de gör är fel, men de har alla kommit till den plats där gap och skrik och gränsöverskridning blivit vanligt. Dessa saker hör du inte kring mer framgångsrika huvudtränare. Det kommer aldrig upp som ett problem. Jag är säker på att även de har gjort bort sig vid tillfälle, men det definierar inte deras ledarskap, på det sätt som det verkar göra för den grupp vi nu diskuterar (till olika grad skall erkännas).
Om man nu har valt detta spåret av ledarskap (vilket jag tycker är rätt väg) så blir det lite upp till BL som han va inne på i podden, att hitta rätt attribut på isen och även personlighet i omklädningsrummet. Sen tror jag att mycket kommer att bli bättre om han får stöttning av en bra assisterande.
Lite intressant i diskussion är om man tittar på NHL. Visst det har kommit upp skräckhistorier om Mike Babcock osv, men det är sällan man hör nånting därifrån om ledarskapet. Jag som dessutom tittar en hel del på NHL och sett klipp från omklädningsrummen så är det ord och inga visor och pekande med hela jävla nävar. Allmänt tufft klimat, men det är like it or leave.
Hela USA är FUBAR. Det är inte relevant IMHO.
hela deras kultur är den av skräck och hot. i alla hänseenden, överallt.
Sen får vissa det att fungera TROTS detta, men det är verkligen en helt annan värld.
De bränner ut hela generationer för att sålla fram det bästa.