Jo han var ju ifrågasatt av just de anledningar han anger. Han var emot toppning och uppflyttning. Han var för utbildning och att så många som möjligt skulle fortsätta så länge som möjligt, och att uttagning skulle ske så sent som möjligt. Det gillades och gillas verkligen inte av alla.
Jag delar bilden att man väljer ut ”talangerna” alldeles för tidigt och därigenom väljer bort ett stort antal presumtiva spelare i alldeles för tidig ålder.
Detta är svåra frågor och det finns inga enkla lösningar. Men det finns vad jag vet ingen forskning som visar på att välja ut talanger i 12-14 års ålder leder till framgång. Tvärtom så finns det forskning som stödjer motsatsen.
Haha, ja till stor del. Men också gamla spelare som hänfaller åt resonemang som börjar med ”på min tid så….” eller avslutas med ”…..så var det iaf på min tid”.
Inom HV verkar man tro att bara för att en person varit SHL-spelare så kan och vet den personen automatiskt allt om hur man utbildar och tränar barn och ungdomar, att de kan allt om barns och ungdomars utveckling både vad avser fysik och psykologi. Men så är ju långt ifrån fallet. Ofta finner man istället en påfallande enfald i resonemanget om man skrapar lite på ytan. Och det bygger aldrig på forskning. Endast egen erfarenhet.
Men återigen. Det här är svåra frågor utan enkla lösningar. Jag har full respekt för det. Alla barn och ungdomar utvecklas på olika sätt och i olika takt. Att bygga ett system som tar hänsyn till så mångas olika behov samtidigt är oerhört svårt.
Det är tråkigt när inte ens ödmjukheten finns hos gamla spelare. Men, hockeylirare är ju inte de mest upplysta, utbildade eller i tanke tränade personerna i samhället. Då blir det som alltid: avsaknad av kunskap gör att man inte vet hur fel man tänker och kan således inte ifrågasätta sin egen syn.
Ergo: avsaknad av ödmjukhet.
Min egen erfarenhet från ungdomsidrott säger att det är vanligare med okunskap än kunskap samt att även de som sitter inne på kunskap oftast inte klarar av att föra in det i praktiken.
Person säger:
“Ja, visst är det jättebra och att föredra att ungdomar spelar mot andra ungdomar för att utvecklas bäst och för att nå sin fulla potential”
Person gör:
lyfter upp ej fördigutvecklad person i seniorlag och begränsar denna persons möjligheter att spela med och mot andra ungdomar.
Vid påtalan om ovan motsägesle får man följande respons:
Man behöver inte titta på andra, även om det naturligtvis adderar till ens kunskap. Att jämföra är bra, men grundpelarna för en bra verksamhet är redan utstakade av RF.
Man behöver titta på deras stadgar, sen behöver man vara jävligt… extremt jävla självkritisk, i hur man efterlever dessa. För min ringa insikt i olika föreningar under många år, det är att alla föreningar gör avsteg här. De flesta helt omedvetet, pga okunnskap och småkuks-beteende som nämnts ovan, men vissa för att de har egna agendor.
Gör man verkligen allt man kan för att vara inkluderande, till exempel?
99% av alla kommer svara “jajjemän, jag är så jävla inkluderande i mitt utövande och alla som inte håller med kan dra åt helvete”.
Någonstans här finner man problemen. Det är inte rocket science. Det handlar att hålla undan alla 99% av oduglingar och premiera de få som inte är blåsta.
Så är det givetvis att man inte behöver titta på andra. Men någonstans så gör de ju rätt saker genom att få upp egna spelare som gör skillnad.
Vi får inte glömma att HV71 är en elitklubb och inte en breddklubb. Sen så ska man givetvis inte toppa i för ung ålder men vid 14-16 år så måste det ändå ställas lite andra krav.
Vill addera en sak. Oavsett hur bra verksamheten än är så är det också direkt avgörande att man faktiskt får upp juniorer i A-laget och ger dem chansen.
Det är ju inte som att HV inte haft talangfulla spelare de senaste åren. Det har bara funnits en extrem ovilja från våra tränare sedan vi gick upp att spela dem.
Jag kan till viss del köpa argumentet att man vill spela mer säkra kort när det går dåligt. Men när våra unga talanger visat sig vara bättre än dessa säkra kort, ja då handlar det i slutändan om dåliga tränare som tar dåliga beslut.
Vi har sett hur unga spelare fått stå tillbaka konsekvent de senaste åren, något som eskalerat sedan Blomman tog över. Det har satts i system att egna juniorer ställs åt sidan, och inte sällan slutar det med slentrianmässiga utlåningar till allsvenskan. Nu ser vi också resultatet av det när unga spelare flyr föreningen.
Alla föreningar, bredd eller elit (detta är egentligen en falsk uppdelning, det är ett spektrum) kör sina ungdomslag i de serier som är så pass utmanande de kan. Optimalt har man lag i flera serier, olika svåra, så att man ger samtliga spelare den utmaning de mår bra av. Allt det där kan man göra bra eller mindre bra.
Bredd betyder inte att man har en lägre ambition med sin ungdomsutveckling.
Spelare vid 14-16 är ambitiösa och har en drivkraft och får de inte den så väljer man annat lag som kan ge dem det.
Fotbollen går inte jämföra med t ex fotboll där ungdomar som kan få chans tidigt i ett seniorlag och få utveckling. Tyvärr finns inte den bredd med hockeylag som gör att en 16-17 åring kan stimuleras på det sättet. Därför lockar hockeygymnasium för killar i städer där man satsar hårt på talangen och ger dem den utveckling som de anser vara bäst för dem.
Nu vet jag inte alls hur hockeygymnasiet lockar talanger till just oss. Men det känns inte som de bästa kommer till Jönköping.
Men som sagt det är min syn på det. Den är säkert inte rätt moraliskt men Hv är en elitförening oavsett och deras mål måste vara att få upp egna.
SAIK har som plan att ge unga spelare chansen i SHL. Med tanke på det skrala utbudet av spelare i närområdet så är man beroende av att få in unga spelare utifrån. Men för att få dessa spelare att välja SAIK och att flytta till Norraste Norr så behöver man erbjuda något som ”betalning”. Unga spelare söker sig ofta till lag som ger de bästa förutsättningarna att debutera och etablera sig i SHL. Att vara det lag där du som junior har störst chans att få spela SHL är ett mycket bra dragplåster och här är SAIK ett föredöme som klubb. Därför söker sig många spelare till SAIKs juniorverksamhet.
Utöver detta spelar man samma playbook genom hela föreningen. Det gör att alla unga spelare som lyfts in i A-laget är helt inspelade i spelsystemet och de passar in direkt. Detta är en överlevnadsstrategi som fallit väldigt väl ut.
Ingen kan beskylla ledningen i HV för att visa ambitioner. Vi har en tränare som är historiskt usel som sitter kvar. Vi har saknat centrar hela säsongen och det man lyckats skrapa fram är Laz och Eriksson. Nu närmar sig transfer deadline och inget kommer att hända.
Det är ett mysterium hur detta gäng kan sitta stilla i båten och ärligt vara nöjda med sina insatser.
Men vari ligger skillnaderna från det som RF förespråkar? Det finns ingen motsats. Det händer inget speciellt i en “elitförening” kontra vilken annan förening som helst bara för att barn blir 14-16. Det är ju precis för att folk tror att det måste till något helt odefinierbart “elit-tjofräs”, som gör att det går åt helvete. Folk får vattenskalle.
Det som skall vara “elit” skall ha att göra med att man har rätt förutsättningar. Rätt möjlighet till träning och tävling på rätt nivå, oftast kopplat till de pengar en herrverksamhet drar in. Det ger bra gym, bra isytor, många issytor, istider, betalda tränare (ej mellanchefs-föräldrar). Det finns inget magiskt här.
Vad ger elitsatsningar och akademier egentligen? Om vi kollar inom fotbollen så har väl inte tex Vasalund och BP med alla sin akademilag från 11 års ålder och tusentals spelare från knatte och uppåt producerat speciellt många allsvenska spelare? Iaf inte om vi tittar på ration spelare i föreningen kontra etablerade elitspelare.
Jag tror det handlar om att få med så många som möjligt så länge som möjligt, i kombination med duktiga ledare som får spelarna att växa och utvecklas. Den sämsta 11-åringen i laget kan mycket väl vara bäst i laget som 13 åring då motorik och växt är extremt olika i den åldern.
Dom som verkligen brinner för att träna sin idrott i kombination med talang kommer att bli duktiga oavsett om de spelar i ett elitlag eller inte och naturligt söka nya utmaningar när de är mogna för det. Föräldrar och tränare som försöker pusha och driva fram elitspelare lyckas inte speciellt ofta.
jag tror som du, de som har talangen och rätt inre driv, de kommer lyckas, nästan oavsett förutsättningar. Risken är nog större att en knatte tröttnar om den drivs framåt av någon annans ambition. Man behöver möta upp en individs ambition, inte försöka tvinga fram den.
Och vad vet dom? Dom lär väl knappast förhålla sig till de metoder och verktyg som ska appliceras i verksamheten eftersom dom inte verkar finnas? Eller finns dom men föreningen äger inte sin sak. Undra hur många spelare som faktiskt blir lidande av det här? Som inte bli sedda och får den hjälp dom önskar och vill.
Hur gick det med den där röda (blå)-tråden som HV lyfte fram? Förmodar att länken mellan herrlaget och j-verksamhet är sisådär.
