Ludde, 20 år. Bor i Linköping (tyvärr). Född i Jönköping men familjen flyttade när jag va två år. Hockeyintresset börjat ta vid ordentligt efter att man gick på sin första match i samband med ett släktkalas i Jönköping. Detta var säsongen 14/15 och HV mötte Växjö och vann med 6-3 om jag kommer ihåg rätt. Efter den matchen var jag fullkomligt fast och har följt HV71 slaviskt.
Åker ner på ca 10-12 hemmamatcher per säsong. Har även gjort flera bortaresor också. Har hittills besökt :
SCA Arena (Tik)
Behrn Arena (ÖHK)
Saab Arena (LHC)
Löfbergs Arena (FBK)
Scandinavium (FHC)
Be-Ge Hockey Center (IKO)
Tegera Arena (LIF)
Hovet (DIF)
Hovet (AIK)
Monitor ERP Arena (BIF)
Himmelstalundshallen (Vita Hästen)
Västerviks arena som jag ej minns namnet på (VVIK)
Nobelhallen (BIK)
Har gått på ALLA HV71s matcher mot LHC i Saab Arena sen 15/16. Har varit både himmel och helvete emellanåt då alla polarna är Cluben supportrar.
Till vardags studerar jag och jobbar samtidigt på en mindre Ica butik.
Hej, vill börja med att säga att jag tycker ni gör ett bra jobb överlag. “Du kan lita på mig” är redan en klassiker! Däremot blir jag och många andra i klacken ofta lite irriterade när ni sätter på musik samtidigt som vi startar en sång… Vet inte hur mycket “makt” du har inom detta, men är det något ni försöker ta hänsyn till?
Efter snart tio år så är det kanske dags att uppdatera sin presentation en aning här.
Jimmy, närmare 30 år gammal smålänning som sedan ett par år tillbaka är bosatt i Ängelholm tillsammans med min skånska sambo och vårt lilla fyrbenta barn Ludde (Cane corso/American Bulldog). Jag är utbildad specialistundersköterska och arbetar inom hemvården sedan flertalet år tillbaka. Utöver familjen så läggs mycket av fritiden på hockey, sport i allmänhet, utflykter till skogen samt lite spelande/e-sport när tiden räcker till.
Då jag är född i Jönköping, liksom hela min familj, så har HV71 alltid det enda alternativet. Det är väl framförallt de ca femton senaste åren som jag följt HV71 lite mer slaviskt. Utöver A-laget så följer jag även föreningens junior- och ungdomslag ner till U16. Då min sambo är en inbiten Rögle-supporter, och även har en nära vän vars barn spelar i Rögles U16, så följer jag/vi många av Rögles representationslag (A-lag ner till U16). Försöker åka upp till “Jönnet” ett par gånger varje säsong för att se ett par hemmamatcher på plats och insuga magin som huserar inom Husqvarna Gardens väggar. Åker annars runt och kollar HV71 när de spelar i Skåneland eller närliggande landskap.
Avslutningsvis, favoritspelare i HV-tröjan (legendarer i taket ej inräknade) genom åren är helt Jason Krog. Christoffer Persson var även han klockren. Chris Abbott och Chris Campoli var med sin inställning en fröjd att se på isen. I närtid så är Taylor Matson en personlig favorit. Spelartyper med starka ledaregenskaper. Något vi tyvärr saknar i årets upplaga av HV71.
Jasså, du är en av dom Har fått ta emot en del mindre trevliga ord och till och med hot genom åren.
Vi har all makt då det är vi som spelar musiken.
Vi försöker ge er så mycket utrymme det bara går, men ogillar skarpt när det blir tyst i hallen. Framför allt så blir det dåligt i TV.
Vill nog dra det så långt att vi spelar minst musik i hela serien.
Tråkigt att ni ska behöva utstå sånt, vissa tänker väl inte innan de pratar tyvärr… Skönt att höra att ni ändå försöker ge oss utrymme! Förstår att det kan bli fel ibland såklart, ni är ju människor också
Kristoffer. Snart 40. Officiell dumjävel, shitposter och allmän pessimist på forumet.
Jobbar vanligtvis på Ryhov. Behöver du sövas så är jag din fix. Behöver din farmor en ny höft, är jag en varm röst/hand/klapp i mörkret.
Har du Covid och är fet/diabetiker/allmänt sjuk är jag din tröst i natten. (Jag ville inte vara där men min kompetens behövdes tydligen och fick du en slang intvingad i ett hål du inte ville, inte mitt fel, skyll på läkarna (VACCINERA DIG)).
Bor i ett nybyggt hus (nåja) utanför bruksorten Norrahammar med fru och två döttrar (skona mig).
Hållt på HV sen 1995 och som de flesta i min ålder visste jag knappt vilka de var innan dess, tack Lindbom.
Försöker hålla en hög nivå på forumet (nåja), och peppa laget så gott jag kan. Stolt innehavare av en säsongsbiljett på typ N-sektionen sen 2013. Den som buar mest.
Hittade denna trevliga tråd och tänkte att jag kunde väcka den till liv igen genom att presentera mig själv.
Namn: Marcus
Ålder: 37
Bor: Uppvuxen och boende i Habo
Civilstånd: familj med 7årig dotter
Yrke: Säljkoordinator inom belysningsbranschen
Min HV bakgrund:
Det började tidigt i barnsbenen med hockeybilder på HV spelare och när jag skulle lära mig att läsa. Jag hade inget intresse eller förståelse (går väl hand i hand) att lära mig att läsa i skolans värld. Utan när jag väl försökte lära mig att läsa så var i det i den lokala tidningen Jönköpings Posten. Och sportsidorna som innehöll text om HV71, där släppte mycket. Lärarna tyckte väl att man likaväl kunde läsa böcker, dåligt idé tyckte jag.
Drömmen blev verklighet den dagen man klev i i Rosenlundshallen för att för första gången se HV71 spela. Några matcher hann man med innan det blev Kinnarps Arena. Väl där var man medlem i NBS och stod på stå plats tills man blev äldre och livet kom i mellan då gällde sittplats. Har även hängt med NBS på några borta matcher land och rike runt. Minnena från åren är många goda som dåliga.
Idrott överlag är något som präglat mitt liv och den person jag är. Uppvuxen i en innebandy metropol och försökte satsa med gymnasium men nådde inte hela vägen, fick nöja mig med någon division under yttersta toppen. Gillar fotboll i allmänhet och Manchester United i synnerhet. Följt dem lika tätt som HV71 och då som nu ser jag likheter mellan föreningarna. Har hunnit med två besök på Old Trafford. Till vardags blir det endel aktiviteter beroende på årstid och väder, b.la. mycket golf på sommaren.
Avslutningsvis, HV71 har alltid betydd mycket för mig, det är mitt lag och vårt lag. Ingen kan ändra på det. Jag nämner gärna att jag håller på Håå Vee vart jag än befinner mig, i med och och motgång, skiter fullständigt i trötta syrliga kommentarer.
Tack Marcus, fint att du vågar stå upp för dina känslor och dela med dig.
Jag heter Nils och har även jag familj.
Balansen HåVe och livet har fram tills barnen egentligen inte varit ett problem. Men de sista åren går det ut över familjen och jag har verkligen försökt hålla mig borta.
Jag tror de flesta som är här förstår kampen och det omöjliga i att sluta hoppas.
Jag tror de flesta som är här känner igen att dagarna före match grumlas blicken, fokus på arbete minskar och en stressvulst börjar växa i magen.
Jag tror de flesta som är här kan förlåta föräldern som på matchdagar lämnar barnen för sent på skolan med för lite kläder, udda strumpor och två vänstervantar.
Men kan jag förlåta mig själv?
Jag kräver inte bucklor, jag drömmer inte ens om dom. Vi har i snart 30 år åkt en berg och dalbana som aldrig tycks ta slut.
Varför kan jag inte kliva av?
Varför sätter jag mig i bilen och bränner 30 mil för en bortamatch i Karlstad när jag vet hur ont det gör?
Varför låter jag mina barn klä på sig sina tröjor, spela Crut på spotify och titta på skiten.
Kan jag förlåta mig själv?
PS.
Jag har bruna ögon, knappt något hår och BMI 34,4. Så, det var lite om mig.
DS.
Hej!
Måns är namnet, 27 år och är bosatt i norra småland.
Farsan och brosan är FBKare och försökte givetvis få mig att supporta kaffebönorna när jag var runt 5,6 år. Farsans bästa polare köpte dock hv-mössor,halsdukar, tröjor m.m till mig endast för att jävlas, och då kan ni ju gissa vart det landade i…
Det som jag själv tycker är lite sjukt är hur mycket man kan älska ett hockeylag.
Sambon brukade påtala detta när jag är upprörd vid förluster(det är bara hockey).
Men nu har hon själv insett att det är så jävla mycket mer en “bara hockey”.
Det är så extremt mycket kärlek till föreningen, bland supportrarna och kulturen.
Jag önskar ju själv att jag inte ska bli så påverkad, men jag blir så fruktansvärt besviken och arg när det går dåligt, men vid framgång väger glädjen över frustrationen med hästlängder. Jag tror många av er känner igen er i detta, eller jag hoppas så att man inte känner sig galen…
Har nog inte missat en match sen det började sändas på cmore men ni kommer nog inte se mig jätte ofta i Garden eller andra arenor då jag har en förbryllande statistik de senaste åren:
